Lars von Trier Melancholia

Karin och Kalle 21.13.

Vi premiärsåg på Grand igår. Planeten Melancholia är på väg mot sammanslagning med jorden. Jag är mycket Justine (hela vägen), inte Claire. Lars, cyniker med humor och melodramatiskt skönhetssinne. Jag har bara sett Breaking the Waves och Idioterna innan. Breaking the Waves tyckte jag inte om alls.. och såg Idioterna först många år senare. Festen (minns inte vem som regisserade) tyckte jag mest var efter pappret, överraskningseffekt: ingen, bara blaha. Björkfilmen ville jag inte se, musikal är inte min genre. Antichrist lockade inte heller. Efter Breaking the Waves tänkte jag aldrig mer, men så såg jag alltså Idioterna. Sedan gick vi till Mandarin City på Sveavägen och åt mongolisk buffé.
   
Kalle älskar också Nyår, Stig Larsson. Men jag har inte läst något senare typ Wokas Lax minns inte.. om den heter så. Vi pratade deckare, jag lite om Kråkflickan "mord och psykoterapi" Kalle och jag gick igång på det. Hans mamma läser mest deckare. Vi pratade Dennis Lehane (Kalle "heter han Lö Hane?"). Karin sa att den finaste present hon någonsin fått är tröjan hon fick när hon fyllde 30 år som jag stickade. Hon hade på sig den första gången hon träffade Kalles föräldrar. Snälla Karin bjöd mig på buffén. Skivstång i går. Ny sportbh, Triumph Triaction CrossPower Top for High-Impact Sports.

Justine (jag) och Claire (?) i ett regn av kronblad.

Comments

[snowflake]

Haha, jag såg också Melancholia i helgen och tycker att den är fantastisk. Men Breaking the waves är ju bara vidrig, jag håller med. Fattar inte hur den kunde bli så stor, speciellt fattar jag inte hur kvinnor kunde ta till sig den, för mig är den bara helt deprimerande och bisarr och det finns ingenting att ta med sig från den.

[snowflake]

Min andra kommentar kom visst inte iväg...

Jag försöker länka till detta inlägg, kanske du måste godkänna något eller inte vill ha länkar?

Och så undrar jag om du sett Dogville med Nicole Kidman?

[Lovisa]

Ja vidrig! Bisarr och absurd, som sagt lämna skeppet Emily.. Lars kammar hem noll för gubbsjuka idén "Guldhjärtat" i den versionen. Ord och inga visor haha. Nä jag fattar inte heller hur den kunde bli stor. Inte allmänmänsklig + förvirrad. Skräp.

[Lovisa]

.. Nej jag tror inte jag behöver godkänna något, du kan absolut länka .. men jag vet inte riktigt hur :) Jag såg aldrig Dogville glömde den i uppräkningen, kände återigen att den säkert är hemsk, tänkte på Breaking the Waves.. och att det var lite samma tema. Hm men om du gillar kanske jag ska se. Melancholia var verkligen HELT makalös. Film som visar något på ett alldeles nytt/ eget sätt. Något man kan ta med sig, hur många tankar som helst. Symboliken. Allt som en väv.

[snowflake]

Jag törs inte rekommendera Dogville. Kanske, kanske inte.


Symboliken: såg du att siffran 19 dök upp vid ett golfhål där i slutet, trots allt tjat om 18-hålsbana? Undrar om det skulle betyda något.

Just nu är jag mest förtjust i de där pappersballongerna som de ritade på och sen släppte iväg... och allt det gula ljuset när bröllopssällskapet var där ute i gräset.
Och scenen du skriver om, när hon kör iväg i den där lilla fåniga golfbilen med brudsläpet fladdrande...!

[Lovisa]

.. Jag är tillbaka :) från ett pass Core Bosu

Ja de var så vackra, pappersballongerna! .. Och denna satir över ett bröllop.. köpta förväntningar. Lars har känsla för människor, allt draget till sin spets. Justines chef, MODERN haha pappan som har fullt upp med sitt Tim! Alexander med grusad dröm, tillit i blicken. Det finns hur mycket som helst att hämta.
Jag såg inte de 19 hålen, tänkte inte på att det borde vara 18 vet inte mycket om golf, däremot uppmärksammade Kalle det och nämnde efteråt. Kanske är det ännu något meningslöst, en tom symbol. 18 hål,varför?

Kom på vem Emily i Breaking the Waves skulle lära av. Ann Petrén i Om jag vänder mig om.

[snowflake]

En annan grej jag tänkte på är att både Justine och hennes morsa går och lägger sig i badet. Mitt under festen. Varför? Är det av samma anledning? Är morsan också deprimerad? Eller är hon bara bitter, väldigt bitter. Eller är hon den som ser klarast? Intressant person i alla fall.

Jag tycker också mycket om Claire, jag undrar hur hon var som liten flicka? Klok, fantasifull, omhändertagande, bråkig, hur? Var modern knäpp redan då? Såna saker funderar jag på.

[Lovisa]

Jag tror att mamman lägger sig i badet för att hon är självcentrerad - precis som när hon håller talet. Nu funderar jag bara, mina tolkningar. Justine lägger sig i badet för hon pallar inte hålla ut alla dessa timmar hon måste för att det SKA vara som ett "drömbröllop". Claire ÄR orolig: kommer hon att hålla sig inom ramarna? Mamman är klarsynt OCH egocentrisk.
Justine kallas för "syster Vrålstark" och det är svårt att förstå fram till dess att det står tydligt att jorden kommer att gå under. Då är hon klarsynt. På ett sätt är hon det också när hon verkar som svagast "det smakar aska" om köttfärslimpan. Hon klarar inte livets banaliteter, de tomma ritualerna (familjelivet, hur ett bröllop ska vara, att sitta och äta köttfärslimpa.. att tillaga den, stackars Alexander inser inte vidden och erbjuder några j-a äppelträd). Och när Melancholia är på väg att krocka erbjuder Claire ännu en tom ritual ungefär "vi kan sitta på verandan och dricka lite vin" Justine säger "skitkass" och tar in vidden av det som kommer att hända, och tröstar Leo. Leo inser att den magiska (minns inte vad hon kallade den) den magiska grottan inte kommer att hjälpa men Justine är lugn. Hon är nyfiken på vad som ska hända bortom Melancholia, är det slut? Claires man klarade inte heller av att ta in verkligheten. Rollerna är ombytta, Justine är syster Vrålstark.

Jag tror att mamman var för egocentrisk, upptagen med sig själv för att fundera över vad som pågick i Justine när hon var barn. Och pappan en glad gamäng. Jag tror att Justine är väldigt självgående och självständig delvis p g a det fast det inte alltid märks på ytan. I grunden är hon stark. Men hon tror inte på det beständiga. Hon har inte tillit till mycket av det som andra tar för givet. Hon är obstinat.

[Lovisa]

Hm .. "de tomma ritualerna" som att tillaga köttfärslimpa. Det är ju det som är livet.. köttfärslimpa efter köttfärslimpa. Det är därför det är svårt för Justine.

[snowflake]

Jag tror du har helt rätt i att Justibe inte klarar av tomma ritualer. Och det är så fint när hon kan vända det till magi, och hjälpa pojken att inte vara så rädd. Claire är för prosaisk för att låta sig tröstas av magi. Det är både en styrka och en svaghet, egentligen är de både starka och svaga båda två, dessa systrar. Men de har fastnat i två olika roller, som vänds tvärsom precis på slutet.

Intressant med dina tankar! Det är så roligtatt diskutera med någon som tyckte om den!

[Lovisa]

Ja väldigt roligt att diskutera med dig!! Och också att vi hade samma tankar om Breaking the Waves. Henrik som jag träffade igår tyckte mycket om just den.. hans sista von Trier var Direktören för det hele, då hade hans intresse svalnat..

Just det, hon kan vända det till magi. Det är nog därför hon inte är rädd Justine, också ett slags verklighetsflykt. Och på ett sätt är hon också väldigt "jordad". Ja det är så fint skildrat, relationen mellan systrarna hur olika de är och med starka band, en mörk en ljus olika temperament svaghet styrkor.

[snowflake]

Jag hade en mycket intressant diskussion sen på jobbet, med en kvinna som tyckte mycket om Breaking the waves. Nu kan jag inte återge den på ett rättvist sätt, men jag förstod på något vis ändå varför hon inte reagerade som du o jag.
Fascinerande att man tar till sig så väldigt olika saker.

[Lovisa]

Verkligen fascinerande. Henrik blev alldeles drabbad av Breaking the Waves, han såg det som en oerhört stark kärlekshistoria och Emily som den starka. Däremot blev han provocerad av Idioterna! Vilket jag inte alls blev, jag tyckte den var lysande minns inte varför nu bara.

Vi gör vågen för Ingela Olsson :)