I morgon

är det klart! Så mycket snabbare gick vår sida. Nyss; var jag uppe hos min fantastiska granne Anna för att koka ris, ha några dagar; där satt Bartek och drack kaffe (Anna är också från Polen alla jag känner från Polen är underbara så är det). Plötsligt är allt redan klart. I går visste de inte om vattnet skulle vara tillbaka nästa vecka men nu är det alltså k l a r t, snart. Köket imorgon. Jag hade inte behövt koka ris, men jag fick ris och dillfisk som hon värmde och morötter. Snart ska jag göra kyckling i ugn åt henne; baconinlindade med allt möjligt inuti och rotfrukter till och en speciell sås. Hennes dotter ringde när jag var där, jag frågade "hur gammal är hon?", dottern hade också undrat i telefon hur gammal jag är, hon är 35. Jag sa jag är 39 (glömmer alltid att jag är 38). Anna sa du är så ung i själen det trodde jag aldrig. Märkliga är att när Mattias och jag träffades när vi var 20 trodde han och hans vänner jag var 30. Sen förlorade och förlorade jag år. Det började under mina 3 år i Paris, man trodde t ex jag var 18, inte 23 det var jobbigt. Lika jobbigt som när folk trodde jag var 30 när jag var 20. Jag hade inte massor av erfarenheter, jag måste tala om att jag bara är 20. Jag har med förenklad matematik varit i snitt 30 i snart 20 år.