basic still stunning facts

Fysikern Stephen Hawking ger oss följande saker att tänka på:

    Om universums täthet hade varit en miljondels miljondel större eller mindre än vad som var fallet, så hade universum antingen kollapsat inom tio år eller förblivit helt tomt.
    Om universum under hela sin utveckling hade utvidgat sig bara aningen fortare eller långsammare, så hade hela universum kollapsat. Blott 0,000000000000001 procent långsammare utvidgningstakt hade inte fungerat och vi hade därmed idag varit utan universum.
    Om massan hos de partiklar som bygger upp atomen vore litet annorlunda, så skulle vi sakna de grundämnen som naturen är uppbyggd av och därmed ha varken natur eller människa. På samma sätt skulle den livsnödvändiga solen (och andra stjärnor) inte kunna fungera om elektronens laddning bara vore obetydligt annorlunda.

Hans kollega Michael Turner använder följande bild:

Precisionen är som om någon kastade en dartpil genom hela universum och träffade mitt i prick på ett millimeterstort område.

Astronomen Fred Hoyle har jämfört sannolikheten att människan finns och fungerar med sannolikheten av att en orkan drabbar en skrothög och resultatet blir en Boeing 747. Någon har uppenbart velat och planerat världen. Någon som tydligen gömmer sig för våra blickar och vårt förstånd.
    Vår lust att begripa och vår lust att älska och vår lust att ge oss hän kräver för vår mänskliga värdighets skull något mer att tro på än rymdens iskyla, öde planeter och brinnande solar. Något mer måste ligga bakom de ofattbara sprången, de stora sprången, som ingen har kunnat förklara: hur kunde inget bli något i tidernas början? Hur kunde detta något förvandlas till liv och ett myller av levande varelser? Hur kunde detta liv bli medvetet om sig självt, få ett medvetande? Och slutligen, varför börjar detta medvetande att ställa frågor till sig själv, om sig själv?
    Människan är en enda stor fråga. Hon är skapt som ett frågetecken.

I vår tid formulerade Teilhard de Chardin en teori om de tre sprången som inte kan förklara enbart som summan av föreliggande faktorer: språnget från intet till något, från något till liv, från liv till medvetande. Ett system, till exempel universum, kan aldrig förklaras utifrån blott sig självt. Upphovet måste ligga utanför systemet.

     Ur Se ansiktet, Tjugofyra essäer inför inkarnationens mysterium av Anders Piltz.