torsdag, november 3, 2022 at 08:51em Finaste Alex. Det var så roligt att ses idag. På Systrarna Andersson som jag varmt kan rekommendera.
Vi var i vår bubbla och märkte inte när alla andra gick (!) och att de höll på att stänga.
Alex har varit fotbollsmålvakt och var min supercoach 2009! Fick med en halv chokladboll i doggy bag.
måndag, oktober 31, 2022 at 08:17fm Denna älskade finträningsjacka är nog från 2015. Finfin till midnattsblå bredspårig manchester (som jag har och bar).
fredag, oktober 28, 2022 at 09:20em Vi sågs över en table-breaker för två igår, så himla trevligt! Min roliga starka f d granne Filippa, vi bodde vägg i vägg 2009–2012. Nu provade vi Brisket på Upplandsgatan. Och pratade glada i hågen på i säkert två timmar innan vi ens beställde mat, vi satt ute i värmen från diverse grillar runt borden (vad heter det?), kulörta lyktor. 
Vi pratade om Spöket aka Spooky aka Mjau. Lilla fina gamla kattskrutten som jag passade en månad när Filippa och Joris dök på Bali. Så fantastiskt snällt, jag fick låna deras läga en månad när Peter och Roger renoverade min, och så var jag kattvakt åt Mjau. Brukade om kvällarna sitta med datorn på köksbordet. Mjau låg på en handduk bredvid och värmde försiktigt tassarna på tangentbordet. Vi lyssnade på M.I.A. Bad Girls. Vi var inte direkt bad girls men hade så mysigt. Mjau hade bott både i Nederländerna och i Australien. Sen skaffade de Spira från Grekland. En bengal. Det hände grejer. Spira kunde till exempel öppna diskmaskinen själv.
Sen var det ju kul när vi hade grill och firade att jag hade sålt min och var på väg att flytta, i augusti 2012. Filippa pratade ibland om att hon och Christer "Chrille P" Pettersson satt på samma pendel från Rotebro. Det hade jag av nån anledning förstått som att vi båda var från förorter, fast jag då från Göteborgs. Filippa bara: "va, jag är från Djursholm". Strikt: förort. Sent omsider. :)
Det hände så mycket i det huset. Jag blev ju påhälsad av rökdykare när jag hade lagat gröt en morgon. Filippa kollade i titthålet: "det är rökdykare hos Lovisa!!!" Hela Robert Almströmsgatan var avspärrad med blåvita band. Filippas vänner i huset mittöver hade ringt och undrat vad det är som händer hos oss.
Händelseförloppet:
Ett brandlarm gick (mitt, det var så lättväckt, liten lägenhet som jag hade). Det var högt i tak och svårt att få ner. Karin, advokaten, ringde Johan i våningen under mig. Hon var rädd att vår sängrökande granne på översta våningen hade tuttat på. Johan rusade upp och hörde att det ju var hos mig larmet gick. Vi fick ner dosan. Troligen hade nån av de äldre damerna* i huset också reagerat på dramat och det ihållande brandlarmet. Och ringt Stockholm Gas!! Rädd att det var en gasläcka (!) i huset. Så då när jag äntligen satt mig till ro med en skål havregrynsgröt i rummet, äntligen skulle äta första sleven minns jag, då bara "BAM BAM BAM" på min ytterdörr. Att inte den gick i flisor av dessa kraftkarlars bultande är ett hållfasthetsbevis. På eftermiddagen hade vi städdag. Men ingen granne gav sig nånsin till känna.. 
Brisket, svensk fläsksida med ingefärsglaze, Burnt ends-högrev i BBQ-sås, pulled pork, jalapeno & cheddarkorv, coleslaw, Texas style potatissallad, Mac 'n' cheese, syrad rödlök, pickles. Mums!!
Har tränat idag, Sylvia var med. Dricker ett glas lätt Chardonnay, Daniel knaprar på råkost.
* Spekulerade vi om sen men vi har inte proof!
Lovisa
Edit: det är knappast Stockholm Gas som tillhandahåller rökdykare! "Just nu är det 247 personer före dig i kön." Men det fick mig i alla fall osökt att tänka på när vi hade stambyte i huset. Grannen snett ovanför höll på att dö av en dusch när badrumsväggen av ett litet hantverkarmisstag hade blivit strömförande.
Jag trivdes också så bra med förmannen, Bartek. Och den äldre mannen som skötte det administrativa och som huserade i pannrummet. Han såg ut som framtrollad ur en gammal spionfilm och var så vän och sympatisk. Rakat huvud, extremt tränad, karate. Han rökte, var det 80 cigaretter om dan? Tror det. Nåt han sa han undanhöll sin specifikt minns jag, kvinnliga läkare. Och här kommer vi in på det osökta: Bartek tog loss min gasspis utan att plombera gasen (de skulle även renovera mitt kök). Så Stockholm Gas vägrade att släppa på den igen – för den hade inte hade plomberats enligt regelverket – och jag måste skaffa elspis. Stockholm Gas-killen visade kranen där jag bara hade kunnat vrida lite så hade gasen sipprat rakt ut i lägenheten. Berättade detta för honom (hur kan jag ha glömt hans namn) som skötte pappersarbetet som sa ungefär: "i Polen är det inte så noga och ibland exploderar ett hus "POFF", det är många onödiga regler i Sverige". Fast just den kan jag se en poäng i, den om att plombera. Men att sen inte "kunna" ansluta pga av att den inte hade plomberats av hantverkarna? För att det inte finns en kryssruta för det?
M a o exemplifiering kulturkrock: practice meets bureaucrazy. Haha, bureaucracy ska det vara, Freudian slip.. :) Satte den ganska snyggt om jag får säga det själv.
Lovisa
Heureka! Tadeusz är hans namn. :)
lördag, oktober 15, 2022 at 06:07em Charlotte och jag lunchade på Vurma idag. Så fint att ses. Vi möttes på en parkbänk i Skövde i augusti 1996, båda som det visade sig, på väg till en textiltryckarkurs på Hellidens folkhögskola i Tidaholm. Vi tog bussen från Skövde, dit. Minns att Charlotte bar en ljust blå jeansjacka och hennes lika blå ögon. Sen minns jag linoleummattan i rummet i tornet som jag fått. Hur Charlotte tryckte gröna löv på vit botten. Tapeten i ena rummet på Bellmansgatan där hon bodde, om hösten.
Vi åt båda kycklingsallad med cashewnötter. Kaffe på maten och jag slog till på en brownie och kokosboll och sen tre bullar på vägen hem, från ICA. Till Daniel en, till mig två. Vi passerade Moldau där jag minns att servitören vid ett tillfälle slog fast (apropå deras schnitzlar i mindre bordsyteformat): "du har inte lätt för att bli fet!" Men heter det schnitzlar i pluralis.
fredag, oktober 14, 2022 at 07:44em Vi är f.d. kollegor från hotellen och jobbade ihop 2010–2017 tills Frida började sin nya tjänst vid ett annat hotell. Vi har inte setts sen 2017. Det var så roligt att ses idag.
Mariatorget, Kalf & Hansen, jag åt Stockholm med chilimajo (aha, se menyn, de har squarespace till plattform).
Vi pratade om när vi hade knytkalas hos mig i Gamla Enskede – det hade vi faktiskt även i Vasastan. Första gången jag åt ostron, Renate hade med sig sprillans levande (!), som smakade hav. Nu kom jag att tänka på Ulrika som introducerade mig för sniglar på Café Facile, som ju var riktigt smarrigt. Vågade jag mig aldrig på i Paris. Sent ska la gourmande sätta sprätt i dessa lökar, smaklökar (eh?).
Frida och jag jobbade ihop under kronprinsessbröllopet 2010, som ju var precis runt hörnet om hotellen. Första gången jag träffade Odd (journalist). Det var så speciella gäster. Vi hade bland annat en kvinna som vi trodde var i 80-årsåldern men visade sig vara 52. Hon hade senast varit i Sverige (från Tyskland) när kungen fyllde 65 år och var som Daniel säger, lite "pizza speziale".* Nu hade hon bokat rum på Lord Nelson Hotel och tänkte titta på bröllopet i sin telefon (fast hon tagit sig från Tyskland till Gamla stan så ville hon stanna på rummet). Vi uppmuntrade henne att ta sig runt knuten och uppleva bröllopsyran live. Dessvärre fastnade hissen när hon skulle ner. Hon ringde gråtande Frida i receptionen, från hissen. Som lyckades hitta två poliser som fick loss henne. Typisch att just hon fastnade. Denna kvinna kunde allt om brudslöjor. Hon berättade och broderade ut i säkert en timme om en specifik slöja, från 1848. Minns det som att det var en viss Sophias (?). Efter bröllopet vilade hon ut på sitt rum. Men mitt i natten och Odds och mitt samtal om dygnets begivenheter så dök hon upp i vit klänning. Odd och jag pratade fortfarande när hon var tillbaka, kanske vid fyrasnåret på natten och då var hon alldeles upprymd. Hon hade fått fatt i en stor bukett blommor och sa att hon sprungit mellan taxibilarna och tjingsat på gästerna vid hovet. Dessutom hade hon plötsligt fått på sig en silvertiara (eller om den var i plast, silverfärgad.. ). Det var gänget denna natt. Odd, norsk journalist, damen med tiaran och buketten och jag.
* Det pratade vi också om idag, att även personalen var originella, inte bara gästerna, och det blev en så dynamisk och härlig mix av folk, som rent ytligt inte verkade passa ihop. Det blev mytiskt, skimrande. T ex minns jag när Kicki och Johanna anställdes samtidigt, och de är så olika som personer men så komplementariskt fina ihop och hur Kicki reflekterade över det. Personal med skinn på näsan, udda intressen, känsliga, äventyrare. Som folk är mest med andra ord.
Vi hade ju även en kollega som bjöd in en kvinna från, som Daniel säger, "street", och som höll seans i lobbyn. Hon "kände på sig" att det hade hänt något förskräckligt mellan disken och fönstret och kollegan var med på noterna.
söndag, oktober 2, 2022 at 03:19em Regnvåta gator och Kungsträdgård utanför fönstret. Trevliga och fina fönsterbordgrannar, från Estland och Italien. 
Om några veckor går Tereza och jag tillsammans till Sankta Eugenia.
lördag, oktober 1, 2022 at 02:22em Så mysig och fin eftermiddag och kväll med Josefine! Splendid kombo: vi var på Nordiska museet och såg utställningen om haute couture på NK:s Franska, och sen åt vi vad som är stans bästa falafel på Östgötagatan, på Burgerian Falafel och sen drack vi öl, Brooklyn Lagar (jag) och cider (Jossan) på Carmen (!). Har inte varit på Carmen sen kanske -96.
Vi satt i fönstret med top notch-överblick. Pratade om hur kul det är att arbeta inom hotell- och restaurang, fläkt (Josefine har länge jobbat extra som servitris, innan hon blev arkitekt och även efter). De intressanta man möter, alla som reser, även dem man jobbar med. Det händer så mycket. Saknar också det, folket.
Jossan åt en liten rulle och till det fick hon nästan en serveringsskål pommes! Min falafeltallrik. Bästa.
Rules of conduct, ord och inga visor. 
Suzanne Pellin, första chefen för NK:s Franska damskrädderi. Hon föddes 1855 men dödsdatum är okänt. Ovanligt. Å andra sidan var det ouppstyrt så sent som på 90-talet när jag bodde där. För att få ett lånekort på biblioteken skulle man ha med sig x antal papper med stämplar, och olika på olika bibliotek, de hade inga namn på ytterdörrarna i trappuppgångarna etc. Och Pellin flyttade tillbaka till Paris efter NK-åren.
Ljuvliga broderier, hantverket i knappar. Exquisite. Brodösen Greta Skeppström (1900–1974) som arbetade på Franska fram till sin pension 1965 har utfört broderierna. 
Skräddarkonst i den högre divisionen. Flyktiga drömmar, bestående skirhet. Fotot nedan: den ljusa kappan med rena linjer och till synes enkel skärning är makalös.
Från det ena till det andra ska jag iväg och träna om en stund.
lördag, oktober 1, 2022 at 02:16em Trevligt med littvetarna från de senaste åren, i onsdags. Christina och Ylva. Och så var det Helena, Monica och Karin också! Och så pratade Suzanne och jag på vägen dit, il telefono t-banan (det blev ju inget på Tennstopet pga min miniscule fraktur i foten – börjar bli som La Anita, snacker fransk og norsk inimellom. Anita som slog vad om ett lock Elefantöl, med Mauro Scocco: hon [eller var det han?] skulle sända sitt Sommar i P1 naken). Alla vindlande samtal med Suzanne.
Jag åt mezze maniche med salcissica, salsiccia ska det vara. Drack istället-för San Pellegrino, dessert Tiramisù.
Sen blev vi utschasade pga nya som skulle ha bordet. Och sen träffade jag så trevliga grannar vid hissen, vi har aldrig mötts förut! Hon "är du ny?" jag "nej jag har bott här i tre år, är du ny?" "nej, fyra år!" Tio våningar i Högdalen, då är det möjligt. 
Jonathan Johansson: "familjen Ingrosso finns [förvrängd röst i bakgrunden] överallt, hela familjen" Om vi får leva.
torsdag, september 15, 2022 at 06:47em Sushi efter jag hade klippt mig i förrgår, på min gamla salong i Gamla Enskede (faktiskt ända sen Ullis hos Gudrun Sjödén tipsade om den runt 1999 – och efter det var vi några som följde med Jenny när hon bytte salong. Jenny flyttade till Gripsholm och jag var tillbaka i Enskede för de är så fantastiska där och sen följde jag med Madelene när hon startade egen salong, runt kanske 2016, och när Madde var barnledig under Corona kom jag tillbaka till Enskede igen). Så jag passade på att ta med sushi även från stamsushistället på Nynäsvägen, gamla hemadressen och allt. Daniel: "på våra tallrikar", ja, istället för i plastlåda.. soja i Rörstrands äggkopp. Linneduken är från Zara Home och murgrönan frodas.
Kan verkligen tipsa om det här programmet från Signumpodden: Till de utsattas försvar med Ruth Nordström. Tack vare det har jag lyssnat på Sommar i P1 med Elise Lindqvist, från 2012. Och också lånat Nordströms bok Till de utsattas försvar (2021) och reserverat Ängeln på Malmskillnadsgatan (2013), som Lindqvist har skrivit i samarbete med Antima Linjer. Lindqvist tipsar om Haydns cellokonsert Nr 1, som jag hittade med Steven Isserlis. En "sparkling" tolkning.
Rubriken: det är inte mina lysande siffror utan Daniels! När han har repat trummor i veckan. Han bränner 988 kcal på en timme, ungefär 4149 kcal på en dag vid rep (exempel en dag). Och max hjärta alltså 192 BPM och ett snitt på 139 BPM, för 1.5 timmar. Han har ett armband som mäter typ allt. Inte precis lite jazztrummande, krävs superfysik (haha, "förklädd", in disguise, det pratar vi om.. dvs effekten av passion).
söndag, september 11, 2022 at 06:09em Det är inget för mig, spinning. Sista passet jag provade i veckan – och ledaren var jätteuppskattad av stammisarna där – gjorde att jag insåg. Alltså: först är det ju SADELN. Jag är rätt tunn (igen back to my usual) och kan inte sitta på den fruktansvärt hårda sadeln. Cyklar man i gymmet är det rena fåtöljen i jämförelse: stor mjüük sadel. Nice för tunnisar. Sen är det den (här haglar adjektiven) vedervärdigt stompiga musiken. Och så distar ljudet. Och över det ledaren som vrålande upprepar i micken "JOBBA, JOBBA, JOBBA, JOBBA". Försökte säga det så snabbt för Daniel men lyckas inte.. :) Hur många "JOBBA, JOBBA, JOBBA, JOBBA" blev det på ett pass? Vet inte, kan varit närmare tjugo–trettio (gånger fyra alltså). Och så skrik på det: "wowowowow!!".
Det var i alla fall uppskattat av dem som var där, extatisk cykling. Väl unt! :) Och underbart. Men INTE för mig.
Så idag har jag kört egen cykling i gymmet och brände 700 kalorier på en timme (som referens) vilket ska motsvara en timmes kampsport. Det var underbart. Har min musik, och som jag då själv anser, med känsla, luftig house. Och så dårå de stoppade sadlarna. Väl mött kan man säga.
Och så kom Maud nerför trappan, gymmet på Friskis Skanstull. För att leda sitt pass Skivstång. Sa jag fått en fraktur i foten och är i mini-"rehab" i nån månad framåt och inte kan vara med på just vanliga älskade pass.
Det var faktiskt jättekul idag. Kör snabbare intervaller varvat med tröga etapper.
Art Garfunkel: Waters of March och Inner City: Good Life. Classic (den sista var med i min lista).
onsdag, september 7, 2022 at 07:41em Det blev inget Tennstopet och Bonniers konsthall för jag skadade foten illa förra helgen. Spenderade en eftermiddag på Rosenlunds närakut och gick hem med en lokaliserad fraktur i framfoten, och bandage. Typisch..
Frågade naturligtvis läkaren hur jag kan upprätthålla träningen. Han sa det är okej att göra allt där vänsterfoten kan hållas platt som t ex att cykla. Bara att bita i äpplet och inte kunna gå på Skivstång i cirka sex veckor framöver, överhuvudtaget inte göra rörelser där foten vrids. Det är en liten fraktur men den "ligger fint". Och ingen vridning i vristen som tur är. Så jag kan gå på foten utan att det alls känns mer än där jag fortfarande har en gul/grön svullnad (konstigt nog inte där frakturen är) och vid en blåröd svullnad under fotsulan gjorde det ont de första dagarna.
Så först var jag på en gyminstruktion, vi var två plus instruktören. Men jag kan inte uppamma peppen i att träna själv, älskar ju passen och drivet. Så då kom jag på den genialt tråkiga idén att ändå gå på ett spinningpass, såhär runt tjugo år sen sist. Tror det senast var 2001–2002. Det underbara var i alla fall känslan av att träna i grupp. Killen bredvid påpekade att "det har nog hänt lite sen sist", med cyklarna. :) Haha. Han hjälpte mig med reglagen. Så nu kommer jag att gå på tre–fyra Spin Intervall i veckan och kör bålövningar hemma och kompletterar med styrka i gymmet. Det här är första veckan, förra veckan tränade jag inte alls. Nice med aerob träning i alla fall, inför novembers skivstång intervall (håller upp med de passen i oktober också, tänker jag).
Och så har jag läst ut Johan Heltnes tankvärda bok och pärla Sympati för djävulen.
Jag får så många tips nu, genom det jag läser. Nu har jag reserverat en av Torsten Kälvemarks böcker om ryskortodox tro. Jag vill se Tarkovskijs Nostalghia, vi har Stalker och Solaris i DVD-hyllorna. Visst, det går att ladda ner. Philip Glass: Glassworks I: Opening. Gabriel Yared: C'est le vent, Betty. Ruyichi Sakamoto: Merry Christmas Mr. Lawrence.
fredag, augusti 15, 2014 at 12:31em 
Vasuma Cottonmouth Tortoise från 2008. Snyggt att det blev en nästan horisontal linje rött i ovankant.
Jag läste om Hagaparken på stortavlorna som är utplacerade här och där, sedan 1995 är Hagaparken Nationalstadspark. (Röd solhatt). Astigmatism är min ism. I sommar: Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen, Christopher Isherwood Farväl till Berlin i i nyöversättning av Leif Janzon och med eftervård av Lotta Lundberg, och Agneta Rahikainens biografi över Edith Södergran. Ett sammanfattande ord är s...r. Explicit. Efterord ska det vara. Robin Williams! Döda poeters sällskap. Stellan Skarsgård i DN "hans hjärna gick på högvarv". Apropå Stellan, när vi skulle kolla film en kväll hos Graza och försökte hitta en engelsk som inte var dubbad till polska utan med undertext; vem dyker upp i varenda om inte Stellan; än som medeltida trollgubbe, än som rysk bov (det sista hittade jag på, minns inte eller snarare, lade inte på minnet). Har gett mig på Knausgårds trea igen. Strandade runt sidan trettio sist, har börjat om. Graza älskade de svenska böckerna, jag pratade mycket gott om hans etta och tvåa, har beställt dem till henne... Och nu tycker jag mest om den här (tack Graza!).
Ur Christopher Isherwood, Farväl till Berlin:
Hans överciviliserade, dekorativa och fint tecknade örnprofil gav honom en apparition likt en fågel på ett kinesiskt broderi. Han var mild, liksom undflyende, men ändå märkligt kraftfull, statuariskt kraftfull som en snidad figur i en helgedom. Jag lade återigen märke till hans vackra engelska, och de siratliga handrörelserna, när han visade mig ett Buddhahuvud av sandsten från 1100-talets Khmerrike, placerat över hans säng: "det vakar över min slummer". På den låga vita bokhyllan stod små grekiska och siamesiska och indonesiska statyetter och byster av sten; de flesta hemförda av Bernhard från hans resor. Bland volymerna av Kunstgeschichte, fotoreproduktioner och monografier om skulptur och antikviteter, noterade jag Vachells The Hill och Lenins Vad bör göras? Lägenheten kunde lika gärna ha legat långt ut på landet; det hördes inte ett ljud utifrån. En stadig, förklädesprydd hushållerska serverade middagen. Jag fick soppa, fisk, en kotlett och mellanrätter; Bernhard drack mjölk, åt enbart tomater och skorpor.
onsdag, januari 2, 2013 at 08:32em Innan jag gick hemifrån i dag.
Jag har varit på IntervallFlex.
Nu ska jag baka morotsmuffins.
