Hagaparken

 
Vasuma Cottonmouth Tortoise från 2008. Snyggt att det blev en nästan horisontal linje rött i ovankant.
Jag läste om Hagaparken på stortavlorna som är utplacerade här och där, sedan 1995 är Hagaparken Nationalstadspark. (Röd solhatt). Astigmatism är min ism. I sommar: Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen, Christopher Isherwood Farväl till Berlin i i nyöversättning av Leif Janzon och med eftervård av Lotta Lundberg, och Agneta Rahikainens biografi över Edith Södergran. Ett sammanfattande ord är s...r. Explicit. Efterord ska det vara. Robin Williams! Döda poeters sällskap. Stellan Skarsgård i DN "hans hjärna gick på högvarv". Apropå Stellan, när vi skulle kolla film en kväll hos Graza och försökte hitta en engelsk som inte var dubbad till polska utan med undertext; vem dyker upp i varenda om inte Stellan; än som medeltida trollgubbe, än som rysk bov (det sista hittade jag på, minns inte eller snarare, lade inte på minnet). Har gett mig på Knausgårds trea igen. Strandade runt sidan trettio sist, har börjat om. Graza älskade de svenska böckerna, jag pratade mycket gott om hans etta och tvåa, har beställt dem till henne... Och nu tycker jag mest om den här (tack Graza!).

        

Ur Christopher Isherwood, Farväl till Berlin:

Hans överciviliserade, dekorativa och fint tecknade örnprofil gav honom en apparition likt en fågel på ett kinesiskt broderi. Han var mild, liksom undflyende, men ändå märkligt kraftfull, statuariskt kraftfull som en snidad figur i en helgedom. Jag lade återigen märke till hans vackra engelska, och de siratliga handrörelserna, när han visade mig ett Buddhahuvud av sandsten från 1100-talets Khmerrike, placerat över hans säng: "det vakar över min slummer". På den låga vita bokhyllan stod små grekiska och siamesiska och indonesiska statyetter och byster av sten; de flesta hemförda av Bernhard från hans resor. Bland volymerna av Kunstgeschichte, fotoreproduktioner och monografier om skulptur och antikviteter, noterade jag Vachells The Hill och Lenins Vad bör göras? Lägenheten kunde lika gärna ha legat långt ut på landet; det hördes inte ett ljud utifrån. En stadig, förklädesprydd hushållerska serverade middagen. Jag fick soppa, fisk, en kotlett och mellanrätter; Bernhard drack mjölk, åt enbart tomater och skorpor.