Träning Skanstull, Art Garfunkel

Det är inget för mig, spinning. Sista passet jag provade i veckan – och ledaren var jätteuppskattad av stammisarna där – gjorde att jag insåg. Alltså: först är det ju SADELN. Jag är rätt tunn (igen back to my usual) och kan inte sitta på den fruktansvärt hårda sadeln. Cyklar man i gymmet är det rena fåtöljen i jämförelse: stor mjüük sadel. Nice för tunnisar. Sen är det den (här haglar adjektiven) vedervärdigt stompiga musiken. Och så distar ljudet. Och över det ledaren som vrålande upprepar i micken "JOBBA, JOBBA, JOBBA, JOBBA". Försökte säga det så snabbt för Daniel men lyckas inte.. :) Hur många "JOBBA, JOBBA, JOBBA, JOBBA" blev det på ett pass? Vet inte, kan varit närmare tjugo–trettio (gånger fyra alltså). Och så skrik på det: "wowowowow!!".
   Det var i alla fall uppskattat av dem som var där, extatisk cykling. Väl unt! :) Och underbart. Men INTE för mig.
   Så idag har jag kört egen cykling i gymmet och brände 700 kalorier på en timme (som referens) vilket ska motsvara en timmes kampsport. Det var underbart. Har min musik, och som jag då själv anser, med känsla, luftig house. Och så dårå de stoppade sadlarna. Väl mött kan man säga.
   Och så kom Maud nerför trappan, gymmet på Friskis Skanstull. För att leda sitt pass Skivstång. Sa jag fått en fraktur i foten och är i mini-"rehab" i nån månad framåt och inte kan vara med på just vanliga älskade pass.
   Det var faktiskt jättekul idag. Kör snabbare intervaller varvat med tröga etapper.

Art Garfunkel: Waters of March och Inner City: Good Life. Classic (den sista var med i min lista).