Aujourd'hui Maya Karin Birgit Karin Karolina moi et Yvonne (ESMOD, Gudrun Sjödén et ainsi de suite) (Update 12/5 Benjis pass, symboliken i en blus i maj)

Åh, kul! Vi träffades på vårt gamla stammisfik våren 2018, från när vi tränade på Sös, som bröstcancerrehabilitering. Så kom vi på att varför inte fika efter. På Thelins. Jag har bara så ljusa och fina minnen av Sös, tack vare folket där. Mina stjärnläkare: Catharina, Ellinor. Det är med Guds verkan och Catharina som jag är frisk i dag, det vill säga att min bröstcancer inte blev kronisk. Det var kö på Sös när jag upptäckte knölen i mitten av juni 2017. Tvåårsscreeningen var planerad till september 2017. Vid första besöket hos Catharina – jag fick tid hos henne en lördag just för att det var köer – remitterade hon mig för biopsi på Sophiahemmet. Där var jag 25 juli. Där prickade de fel, så utslaget var att knölen var godartad/benign. Så Daniel och jag var och firade att jag var frisk med största mezebuffén på restaurang Underbar på Drottninggatan 12 augusti. Efter det ringde Catharina, och lät förvånansvärt missmodig, för hon ville omedelbart skicka mig på en ny biopsi på Sös. Minns inte vilket datum jag var där. De båda som utförde den (sjuksköterskor?) ifrågasatte det, till mig patienten. För "det gör ont" och det är väl onödigt när das knöl är godartad. Sen började de plötsligt ringa varje dag från Sös och skicka mig på undersökningar och jag fattade ingenting (Catharina hade sagt att hon hursomhelst ville operera bort den, det sa hon när den var "benign": men denna plötsliga brådska). Det var runt 24 augusti som de berättade att jag hade cancer. Behandlingarna satte igång runt 31 augusti. Det var en allvarligare och snabbväxande form som hade hunnit sprida sig lokalt till lymfan/armhålan. Efter det blir den kronisk. Catharina opererade mig 10 januari 2018. Då var armhålan helt frisk och knölen bara 5 millimeter och "tillintetgjord". I januari 2023 blev jag friskförklarad. Så har jag genomlevt bröstcancer också. Det tar åtminstone 2 år efter att hela behandlingsåret är avslutat för att bli någorlunda sig själv igen, sa de på Sös (man blir så påverkad/försvagad/nedgången av behandlingarna). Så för mig: i september 2020.

Jag var i fysisk och psykisk toppform när jag blev sjuk (förutom cancern då :). Jag hade tränat 3–4 gånger i veckan åren dessförinnan och så jobbade jag 83 procent och pluggade 50 procent 2.5 år fram till hösten 2017, på programmet Biblioteks- och informationsvetenskap på Linnéuniversitetet, och jämt med högsta möjliga resultat. Det gick helt enkelt så (förväntat) fort och var så oerhört kul! Intressanta hållpunkter att jämföra (fram till augusti 2017 och efter 2018).

Min fina Fjällräven lyser i blått. Jag åt en Budapestbakelse. Yvonne pratade om Gudrun Sjödén och den här dokumentären, apropå att Sjödéns designkontor ju var min första arbetsplats 1995 efter ESMOD Paris. I examen efter årskurs 2, inför årskurs 3, så gick jag ut som ESMOD:s bästa student av runt 70 på alla skolans filialer, av oss som hade valt den populäraste specialisationen "damkläder" och skulle läsa årskurs 3 i Paris. Jag läste dessutom både modelisme och stylisme: Formation Double. Jag ska kolla på dokumentären om en stund. Diana Ross och Alison Goldfrapp:

Jag har köpt smågodis på BEA – det är inte ofta! – förutom en hårspray då (the mission).

Update on fredag, maj 12, 2023 at 10:23em by Lovisa

Benjis pass, Ted Gärdestad, Nick Kamen, Curiosity Killed The Cat, Dschinghis Khan, Rival Consoles.. och så mer cancer: symboliken i en rosa blus i april och maj sex år senare.

Benjamin körde Eurovisiontema i dag, han har varit med två gånger i Eurovision, dansat och sjungit: 2016 och 2019. Under sin Friskisjacka hade han kläderna från dansnumret 2019 för Cypern, och dansade en bit ur det – han hade förlängt passet – vi visslade, dansade och klappade händerna, bra det går på Friskis.

Jag hade på min blus dit. Symbolik. Apropå cancer. Jag köpte den här blusen sommaren 2017, och tänkte: "rosa görs ju till cancerfärgen, undrar om jag har det?" I ett utslag av en slags galghumor. Jag bar den aldrig. Första gången jag hade på mig den var förrförra söndagen, i april 2023, till mässan. En person pratade om körsbärsträden som står i blom i Kungsträdgården och jag sa ".. och jag matchar ju.." och vi skrattade. Sen hade jag på mig den när vi fikade på Thelins i går. Det visade sig att Maya hade varit på sin femårsfriskförklaring precis innan vi sågs. Fantastiskt. Benjamin ville att vi skulle googla låtarna som han spelade. Men jag kom så klart att tänka på Ted Gärdestad och Satellit 1979. Och den knäppa tyska Dschinghis Khan från samma år, som jag köpte som singel. Så tänkte jag på Nick Kamen, som jag vet dog i cancer, som är saknad. <3 Och på Curiosity Killed The Cat. Och så tänkte jag på Rival Consoles Memory Arc.

Ted Gärdestad 1979 Nick Kamen 1990 Curiosity Killed The Cat 1987. Syns att Bhagwan var stor och synken är det inget bevänt med.