Skivstång intervall igår, skivstång i tisdags, tidsintervall

Det är så kul, vi blir sju, kanske nio 11:e maj!
I tisdags var jag på Luisas skivstång, och igår på Mirjams skivstång intervall. Imorgon blir det ett intensivpass alternativt ett skivstång intervall, lördag skivstång. Har faktiskt funderat på att göra en Youtube-danskanal, hur låter det. Köksdans, blir ju lätt det när man kokar kaffe eller ägg. Händerna i luften, veva! Kana fram över köksgolvet, graciöst. Det är verkligen finkalibrerat det med mat"intag" före träning. I tisdags åt jag tre timmar före passet och var helt matt av hunger (fast det gick bra ändå). Igår ett skrovmål en och en halv timme innan och var för mätt. Daniel säger att de har en maxgräns på två timmar innan gig: efter det får de inte äta för då kan de inte spela. Så för att finjustera: imorgon provar jag två timmar och en kvart före. Det funkar med en bar också, eller med en "hederlig", hederlig eller ohederlig banan.Högdalen i tisdags 21.13. Filter Sierra. Längtan och nostalgi i ordet. Sierra, Sierra (Coco Rosie). 00-tal.

Mera Stig Lindberg Pynta.

Från Luisas skivstång hem tisdag: det matchas i rött. Jag lyssnade på tysk electro, Digitalism: JPEG och No Holiday.

Tag basketball. 19.26.

19.28. Verklighet: dag för dag. Tantolunden! Bo och Margareta Strömstedt bodde här. I det här huset har jag också bott någon månad 1997: med Henrik och Mattias. De hyrde en lägenhet i andra hand av en äldre dam som hade rest till Kina med en vän ett halvår. Hon hade en vattensäng fylld av gamla SVD (upptäckte Henrik) och två tv-apparater staplade på varandra så att man kunde titta på två kanaler samtidigt. Henrik gick inredningsprogrammet på Konstfack och hade varit i utbyte ett år på Parsons i New York. Där hade han: 1. bedårats av Caroline Kennedy och 2. bedårats av Elisabeth, sitt livs kärlek: hon var modell och är modefotograf. Mattias är kiropraktor och kom att spendera över en timme med George W. Bush och Laura Bush på hotell Sheraton, under EU-toppmötet i Göteborg 2001, när journalisterna hade, jag tror det var, en kvart. Mattias har ett foto på presidenten i morgonrock som gör tummen upp, vid sidan om honom själv. Han säger att de båda var så trevliga, Bush frågade mycket om Mattias liv. Mikael Olsson busringde på (den fasta) telefonen om nätterna! Göteborgare alltså (vi är ju det alla). Jag råkade spola ner en strumpa i toaletten och det tyckte Henrik var lysande. Det var vinter. Mattias hälsade på. Han hade köpt nya skor med typ 1.5 centimeter klack med en "udda" snörning, som liksom gick genom klacken. Han har alltid haft en förkärlek för speciella skor. Tyvärr hade han tappat den ena klacken i en snödriva på väg till oss så vi var utanför huset och letade i snön efter hans klack (hur den nu kunde lossna när snörningen gick genom den). Han var väldigt arg när han kom, på grund av klacken. Som väl var hittade vi den. Jag bodde med dem som en typ av semester. Jag såg den gamla Tantobron utanför fönstret, då fanns inte den tegelröda. Minns att jag tänkte att tågen till Göteborg går förbi när jag satt vid fönstret i "mitt" rum. Sen flyttade Henrik och Elisabeth runt i andrahandslägenheter i många år. Ett nyår firade vi bland afrikanska masker, ett annat bland mexikanska textilier. I den senare åt vi rådjurssadel med hasselbackspotatis. Lekte småborgerligt vuxna på ett sätt jag varken före eller efter de åren har gjort. Sen 1988 på pappret de vuxna i rummen, enligt Jean Piagets framsynta tes snarare sen 1995. Jag bar kjol. En dörr till ett rum i den "mexikanska" lägenheten var låst. Vi undrade vad som fanns bakom den dörren, vi frågade oss det. En sommar åt vi middag i ett helt vitt hem på Gärdet. Vi tog ut kuddar till fontänen och låg i skuggan, de äldre tanterna bar stråhattar mot solen. Vita kläder. Vi brukade äta köttbullarna på Operakällarens bakficka, prova restauranger. I kappa över kullerstenar, kyrkporten öppen. Elisabeth skickade tillbaka maten, vinet. En gång, två, samma kväll. Dividerade med servispersonalen. Fascinerande och pinsamt (enligt mig ur arbetarklassen). På restauranger vill jag äta, som på Hoa Hoas Lokes, som det var förut, den känslan. XL-tallriken köttbullar. Mos mos mos. Ge mig mera mos. Brun brun brunsås.

Kanske för att den är från 1988, så kom jag att tänka på denna sociologiskt upplysande dokumentär från SVT:s öppna arkiv som jag såg för några år sen: Thomas Dilléns Business Class. Tips! Och jag vet inte varför men av den kom jag att tänka på Linus på linjen. Haha.. Jean applåderar.
 
På väg från Mirjams pass igår, 18.18 över Skanstullsbron, jag lyssnade på Adana Twins, Nacht (tack vare Kollektiv Turmstrasse). Göteborgsfeeling: en tacksamhet, glädje med ett stråk av vemodigt ljust. Hon kör den finska burpeen som hon säger uppfanns av hennes pappa.

Excuse me. You're looking good. Memories are coming back. I remember you. (Digitalism, JPEG)