La Casa på Långholmsgatan, rocket science, Göteborgsbröt (Update 15/4 Kay Glans essä i Respons)
fredag, april 14, 2023 at 08:25em Så trevlig kväll igår med Gunnel (snygg i världens brillor), Karin, Karin, Yvonne, Karolina, Helen, Marianne och Birgit. Och vi åt så god salsiccia Karin och jag, jag satt inklämd mellan Karin och Karin som kommer in från höger på fotona. 
Sen slog Karin till höger och jag till på en tiramisù. Gunnel, Helen och jag pratade Paris, Le Corbusier och så vidare. Glajjorna är egentligen läsglasögon som hon hittade hos Systrarna Greta i Liljeholmen (eller om det vara bara Systrarna för det är ju någon som saknas annars, kanske Gullvi?). Karin till vänster och jag pratade mycket bibliotek: hon är också bibliotekarie. Fast jag är ju den oförhappandes wallraffande sociologtypen av en (sen 2019), och det pratade vi om. 
I maj ska vi fika på vårt stamfik våren 2018, det ska jag ordna. I juni ska vi till Skrovet (?) och äta, haha, vi ska i vilket fall prompt sitta vid vatten (fläkt, sjöbris, drömmen om Atlanten och så vidare), i augusti ska vi ha picknick i Tanto för Gunnel som fyller år. Apropå det hade Birgit och jag sällskap hem och hon berättade att hon sett när guldbron transporterades förbi Gibraltar, från Kina. Vi pratade om hur trist och schabrakig den är, hur mycket guld? Den är bara senapsgul. That ain't gold. Inte ens plätering. Och så pratade vi om de lika schabrakiga nya husen vid Sockenplan. Tråkigt för dem som bor i de vackra barnrikehusen från 30-talet, i gult tegel. När man promenerar förbi BEA längs Enskedevägen är de mest av allt en maktdemonstration: "så här fult kan vi göra för andra", "så här lite solljus ska ni få, ni i de vackra tegelhusen". Husen är dessvärre så olycksdigra att de kunde vara "formgivna" av Sauron. Jag har faktiskt innan Vasastan en kort tid bott i de spröda tegelhusen, har för mig att de byggdes 1939. De rymmer tvåor om 38 eller om det är 39 kvadratmeter som är exemplariskt planerade. Otroligt vackra stora fönster med makalöst ljusinsläpp trots att de bara är trevåningars, och då var det gammalt fint glas i rutorna också (2004). Göteborgsbandet The Tough Alliance bodde snett nedanför mig och det hördes kan man säga, ibland långt över Sockenplan! De repade hemma och skulle precis slå igenom.
The Tough Alliance: First Class Riot. På Fredrik Strages best of ever-lista (någon gång, en gång är ingen gång: är alltid).
Två samtal från Catholic Answers podd som jag högt kan rekommendera: det här om Woke-skolor och det här om kön och genus. Det är intressant att de landar i samma slutsats som både andra vågens feminister och Michel Foucault (Foucault om sexualitet: 1800-talets paradigm). På väg hem från träningen läste jag den här krönikan om Wokerörelsen.
Träning i veckan: två skivstång, ett skivstång intervall, ett intensivpass. Idag var jag på Thereses skivstång intervall i Sickla, med Sylvia!
Lovisa
Kay Glans antologibidrag i Respons kan med fördel läsas före nyhetsbrevet om en master i informationsvetenskap: digitala miljöer vid Högskolan i Borås
För någon vecka sen läste jag en tankvärd essä av Kay Glans, tidigare chefredaktör för tidskriften Respons, som ursprungligen är efterord i antologin Oumbärliga samtal: humaniora och samhällsvetenskap i svensk offentlig debatt. Här är texten i Respons med rubriken "Vem får säga vad?". Jag lånade boken från biblioteket.
Bonus: När jag läste Glans essä kom jag att tänka på beskrivningen av ett nytt masterprogram vid bibliotekshögskolan i Borås, här är texten från 2022 ur högskolans nyhetsarkiv, som kan samtalas om utifrån Glans diskussion i Respons och också utifrån de två poddavsnitten som länkas till i posten. 
Antologin gavs ut 2020 och tillhör Tranströmerbiblioteket, ett helt obläddrat ex. Nu blir det ändring på det.