Fotografiska med Josefine, godaste pizzan, Omar Victor Diop, humor (Update 25/2 Yvonne Hirdman, House)

Vi hade en sån fantastiskt trevlig och mysig kväll på Fotografiska och vindlande och roliga samtal. I utställningen föll vi först för Lori Nix och Kathleen Gerber och sen allra mest för Omar Victor Diop, här finns även hans Instagram. Josefine är sen ett tag på jakt efter boken om hans fotokonst, men den är slut också på Fotografiska. Vi åt båda den smarriga stenugnsbakade pizzan med blomkålscréme, riven ost, hyvlad blomkål, chilipicklad blomkålsblast, grönkål och persilja och så delade vi på en flaska vitt, Grüner Veltliner. Vi pratade om det som även litteraturvetarna och jag pratade om igår: det är kort sagt en annan värld jag har fått inblick i, är ju van vid att vänner, kollegor och folk man möter är snälla, kloka och öppna. Graza, Jenna, Tereza, Kicki, tre Gustav, osv: great people (f d kollegor). Och Graza: hon kommer kanske och hälsar på mig i maj en helg, från Gdansk. :)
 
Apropå det, mycket talande bildtexter som utställningskuratorerna har knåpat ihop, här är några reflektioner utifrån dem:
Kuratorerna skriver om hur viktiga fackföreningar är, hur värdefullt motstånd är, vikten av att inte raderna historia, hur Svarta pantrarna gav barn frukost för att klara av en god utbildning. Det vill säga att det är bourgeoisien som då förvägrade de svarta det, och idag är det den materialistiska medelklassen som nedmonterar Sverige (fackföreningar, skolan, vården i glesbygd, 1990-talets ekonomiskt och diskursivt nyliberala paradigm och så vidare) = konsthallarnas kuratorer är, kan man anta, överrepresenterade i den gruppen. Konfliktlinjen är klass och inte de rökridåer som läggs ut, som strängt taget bara bekräftar medelklassens behov av "utsatta". De utsatta behöver precis som i ovan exempel Svarta pantrarna: en bra frukost och god utbildning – och se katolska kyrkans sociallära för solidaritet med hela världen. Apropå det kom jag nu när jag började skriva detta att tänka på pedagogen Paolo Freire och läser på Wikipediasidan om honom. Därför att Freire ville att de fattiga i Sydamerika skulle bli självständiga genom utbildning, det vill säga att genom lärande och därmed integritet slippa oket av att behöva lägga sin tid på jorden i enlighet med de styrandes intressen av dem – exempelvis som underbetalda och oskyddade byggjobbare, som sömmerskor i 14-timmarspass i Bangladesh, passupper, kanonmat och så vidare. Det som även Toni Morrison kritiserar ("the gaze", och Morrison specifikt "the white gaze"). De utsatta behöver utbildning och frihet från förtryck. De välbemedlade behöver utsatta: det är de som behöver prekariatet.

Så komiskt att då läsa längst ner att den så kallade normkritiska pedagogiken såklart inte har kunnat hålla sig ifrån att försöka lägga vantarna på Freire. Den normkritiska pedagogiken inklusive exempelvis nutida sexualitets- och genusdiskurser (vilka idag även Yvonne Hirdman tar avstånd från) är den ideologiska (läs: humorlöst) dogmatiska medelklassens projekt. Den är precis motsatsen till vad Freires pedagogik går ut på: Freires pedagogik är ett motstånd mot då bourgeoisiens och idag den materialistiska medelklassens ekonomiska intressen och dominerande diskurser.

För apropå drifterna. Idag görs ju driften sexualitet till en identitetsmarkör av gruppen ifråga. Drifterna är detet i Freuds psykoanalytiska teoribildning. Jaget, detet och överjaget som kan förstås: varje persons autentiska inre röst, drifterna samt det kulturellt präglade omvärldsidealet med dess introjicerade "röst". I moderniteten förväxlar gruppen ifråga medvetet detet med överjaget = kulturen. Drifterna sexualitet och aggression (det sistnämnda omnämns inte i diskursen) är kort sagt irrelevanta i många sammanhang. Ointressanta.

Från ovan knasigheter* till något så fint, kom att tänka på Empire of the Sun igår. Jag älskade verkligen "We Are The People" och "Walking on a Dream" som jag upptäckte på HM Götgatsbacken, de spelade "Walking on a Dream" och jag frågade vad det är och sen lyssnade jag bara på det albumet, var det hela sommaren 2009?
Han var så snygg Luke Steele. Tror det var sommaren av gurkmeja på kinden som var svår att få bort. Haha, för när svininfluensan kom, då läste jag en artikel om hur den hade börjat spridas i Mexico (tror jag) och att det var de med bäst immunförsvar som dog fortast och jag hade aldrig ens haft influensa. Och det skulle visst gå på tre dagar att man dog. Den skulle ha den likheten med Spanska sjukan. Sen blev jag liksom specialist på svininfluensan, läste massa alternativa sidor och visste nog redan liksom dem på sajterna i augusti att det var skvalen i vaccinet (kan orsaka narkolepsi). En fest jag var på då, just det, det var hos Henrik: då var jag svininfluensaexperten, det var i september 2009. Alla var tacksamma för informationen om skvalen. :) Tillbaka till gurkmejan: för då började jag med gurkmeja och vad hette det? Druvkärneextrakt? Zink, Magnesium, D3, Koppar och allsköns annat. Och gurkmejan blev det extra mycket av och den sitter som berget och hamnade det lite på kinden (missar jag så lätt munnen? – är partiklarna lättare än florsocker? – gurkmeja: den nya röksvampen) var det supersvårt att få bort. Inte *gula fingrar men väl gurkmejagul feja. Nåväl, detta om gurkmeja, här är de, Empire of the Sun (älskade videos).

* Som hade varit fine om de höll det för sig själva (vuxna) och inte försökte pracka det på alla andra med ibland fatala konsekvenser. Det handlar inte som på 80-talet om en oskyldig blekning av håret. Huh, vad otäckt.

Update on lördag, februari 25, 2023 at 08:18em by Lovisa

Politiska diskurser

Apropå de politiserade (ursprungligen nyliberala) sexualitets-, köns- och könsrollsdiskurserna:

En artikel av Yvonne Hirdman utifrån Kajsa Ekis Ekmans bok Om könets existens. Tankar om den nya synen på kön samt ett samtal "Transgenderism and the Need for Community" i Catholic Answers Focus podd. Det är intressant hur de landar i samma slutsats. Här är texten och här är poddavsnittet.

För övrigt hade ingen brytt sig så om genus/könsroller om enbart ekonomiskt svagare grupper av kvinnor vore berörda. Det vill säga att genomslaget av begreppet beror på att i resursstarka grupper är hälften kvinnor.

Update on lördag, februari 25, 2023 at 10:18em by Lovisa

Acid House

Apropå posten nedan, i The Guardian: Acid house and the dawn of a rave new world och From Voodoo Ray to Infinity and beyond – the story of the UK's biggest rave anthems.

Det sorgliga är drogerna, även alkohol. 2014 startade klubb Sober i Stockholm men de la efter ett tag ner: se här. Apropå Peter Siepen som var DJ där så cyklade jag bakom honom på Skeppsbron, när det fortfarande var lite mer danskt cool stämning på cykelbanorna.* Låg bakom ett tag och undrade vad det är för en filur? :) För han bar militärgrön hjälm och ur den stack i öronhöjd ut påskris med fjädrar i bjärta färger. Sen cyklade jag om och aha, det var Peter som lyste upp ens dag.

Men varför skulle klubben behöva heta klubb Sober? Det borde vara tvärtom, klubbar där alkohol serveras kan heta "klubb Alkohol". Och om det finns fler typ klubb Alkohol 2, klubb Alkohol 3, lagom statligt för att flagga för monopolet. Bara en snabbt kläckt idé, skämt åsido. Klubb Sober signalerar tvånget att ställa sig i ofritt samband med det dåliga alternativet, precis som Toni Morrison menar görs genom "the white gaze". För att dra en filosofisk växel.

* Och sen svimmade jag vid rödljuset i korsningen Götgatan–Hornsgatan, köpte en cykelhjälm som var så infernaliskt tråkig att bära runt med överallt så då slutade jag att cykla.