En Välsignad och God Juldagsafton och Annandag Jul önskar jag dig

I dag är Frälsaren född. Heute ist Christus der Herr geboren Heinrich Schütz, Adolf Fredriks Bachkör, Drottningholms Baroque Ensemble, Anders Öhrwall. Högmässan i dag. Språket räcker inte till, mitt. Musiken är bryggan.

Daniel lagade karelsk stek dagen före Julafton och vi åt den till kvällen.

Tino är bedårande och högtidlig på det här julkortet som Renate postade. Kristina, Mattias syster, min f d "svägerska" sen 17 år tillbaka (!) gör också makalöst fina julkort för hand. I år med en ängel i trä (glorian? ersatt med det världsligt sakrala objektet). Blir väldigt glad.

Och en bok jag verkligen vill tipsa om och ge som present till varje person jag kan hela 2023 (kom jag på igår efter att ha börjat läsa bara ett trettiotal sidor). Jesuitpater Fredrik Heidings Lek för Guds skull (2020). Får mer än åtta stjärnor av fem ********* Har läst första delen, intervjuer med fyraårige Melchior, Edward och Gunilla Kinn Bloms son, skådespelaren Pia Johansson och tre benediktinsystrar vid Heliga Hjärtas Kloster i Omberg. Rik och skojig bok, varm.

I intervjun med Pia Johansson pratar de om den här sketchen med Dave Allen: 

Och syster Katarina säger om Patti Smiths tolkning av O helga natt: "[d]ärför att när hon står där och sjunger 'oh light divine' eller hur är det nu ... då blev det så sant." (Heiding, Lek för Guds skull, 2020, s. 56)

Daniel är färdig att ställa in Karelsk stek 2022 för långkok i ugnen, elva tolv timmar.

Några av julklapparna som Daniel gav till mig.

Reapaket, pragmatisk julklapp, från mig och & Other Stories i veckan. Första vinter"skorna" sen 2019.
 
På franska: bottines.

Kaladium som inte vill vara i vinterdvala och en julstjärna. En övervintrad julstjärna från 2020 är inte i bild.

Denna Le Jardin des Modes var den första modetidskriften jag köpte efter flytten till Paris 1992. Läste Divan från när jag var i psykoanalys 2006–2010. Och Siri Hustvedts roman Ögonbindeln (1992). Älskade Vad jag älskade (2003).

Maria var då en bekant till mig som också hade varit i analys och som var käresta till Lars Norén nån gång i slutet av 60-talet, början av 70-talet. Norén var ju också det (analysand). Kom osökt att tänka på det nu när jag skriver en "bildtext". Här är rummets Lars Norénsamling. Det slutna rummet (1997) är Mikael van Reis avhandling om honom.

Öppnade den svarta dagboken och hamnade i 25 juni 2002:

Lasse låg i sin lilla bärvagn och gurglade och pratade och skrattade. Han är oerhört söt. Hans fötter är lika rörliga och uttrycksfulla som händerna. Det är en stilla afton. Fåglarna sjunger klart och tydligt. Nu är det vindstilla. De sjunger intensivare för att natten kommer. Natten som nästan saknar mörker. De sjunger, det är som stämmorna av rädsla i en madrigal av Gesualdo. Peter ringde igår. Han hade haft ett möte med Isabelle Hupperts agent. Hon har fått se Blod. De ska träffas igen i Paris i augusti. Jag bad Peter ta med sig marklavendel från Provence. (Norén, En dramatikers dagbok 2000–2005, opaginerad, 25 juni 2002)

Letade fram en Julafton, 2001. Minns det som att han vill(e) vara ensam under julhelgen. Sekulär jul:

Vaknar 7. Har ont överallt. Fötterna, magen, halsen, lederna, käken. Jag är verkligen nedsliten. Jag är bara kropp. Allt tar så lång tid. Jag förstår inte varför jag ska klä på mig. Jag förstår inte varför jag ska stiga upp. Vagt tänker jag att jag ska börja träna långsamt efter nyår. Långsamt, stilla – det är mina viktigaste ord. Kallt i natt. 28 minusgrader i Roslagen. Flera hushåll utan elektricitet. Tände ljus. Väntade på gryningen. Masja ringde kl. 8. Hon sa att hon skulle sända sms under dagen. Gick ut kl. 10. Handlade på Baronen. Då var det mildare. Pratade med Linda, Nelly och med Lennart Mörk. Linda är på Ingmarsö. Känner mig bättre i magen. Det ord som flest människor använder oftast är ordet 'jag'. På listan över de mest använda orden på jorden förekommer ordet 'coca-cola', både i tal och skrift. [...] Har arbetat på de bägge pjäserna. Sovit en halvtimme. Såg på Kalle Anka. Tänkte på mina föräldrar, Britt och Matti. Jag känner mig inte ensam. Se om jag kan äta. Kanske skriva lite mer sedan. Det skönaste, nästan, som jag vet, är att somna mitt på dagen och veta att jag inte behöver uträtta något mer. Jag vet inte längre vad jag har för känslor. Jag behöver komma tillbaka till mig själv. Vad är det? Jag kan ge värme och närhet, men jag är så suddig och anonym och frånvarande i förhållande till mig själv just nu. [...] Jag orkar inte med människor. Vill inte prata. Har inget att säga. Ibland tror jag att jag är kvar i Berlin. Saknar parken, balkongen, anonymiteten. Gör jag det? (Norén, En dramatikers dagbok 2000–2005, opaginerad, 24 december 2001)

Lars Norén i mitt hjärta.