Charlotte, Oscar II och en engelsk marxist (edit update 8:e)

Vi träffades efter hennes träningspass idag, på Friskis yes. Charlotte är arkitekt! Min fina vän, vi har bland annat sett Norénpjäser, ett otal antal filmer, ätit Oscar II:s tårta tillsammans och firat min födelsedag med varsin* Dark 'n' Stormy på dåvarande Zink Grill på Biblioteksgatan. Blandade av en av stans mest excellenta drinkmasters, om inte den. Dark 'n' Stormy är på Gosling's rom, inget annat, och den är Bermudas nationaldrink. Isbergsteknikern Hemingways – och sen 00-talet även min – favvodrink. Dark (mörk rom) and Stormy (Ginger Beer). Idag ansedd vara en drink för farbröder.

Jag åt saffransscones och en kanelbulle till tre påtårar kaffe på Bröd & Salt, Götgatan. Vi pratade om Lars Noréns dagböcker, om kriminaliteten i Mexico City och om en marxist med cowboyhatt i England, m.m. Mexico City bland annat utifrån en bekant till Charlotte som gav sig ut på vandring i Colombias djungler ensam. Charlotte var volontär hos honom med hatten, efter att ha sett en pytteliten annons i en engelsk dagstidning. Så gjorde vi då.

På t-banan hem kom jag att tänka på Eurythmics There Must Be an Angel (Playing With My Heart), som jag hörde första gången i skivbutiken i Torquay, när Christina, Maria och jag var på språkresa med STS. Vi delade familj med tuffa Wara från Stockholm. EF-discot var the place to be och där spelades Baltimora Tarzan Boy. Så när jag satt i mitt rum på Sjusovaregatan hörde jag hur Johan i sitt rum under spelade den. Lycklig jag blev. Man visste ju ofta inte vad det var man hörde, för att kunna "leta fram" det..

* snålt när man fyller 40 om vi nöjde oss med samma

Update on lördag, november 26, 2022 at 07:45em by Lovisa

Om min familj. Mormors syster Selma var finsömmerska.

Foton på mormor och morfar, sen mamma och pappa:
 
 
 
 

Fotot vid bilen är med självutlösare. Pappa har fotograferat mamma (som mycket intresserad av fotografering, broderier, sömnad öht, stil, de sistnämnda tre även mamma). Pappa är under 40 år på porträttet.
De är så fina mina föräldrar. Bröllopsfotot togs av Göteborgs mest eftertraktade bröllopsfotograf och folk har förväxlat dem på bröllopsfotot med drottning Elizabeth av England och prins Philip. Förutom att de är lika – fast mamma och pappa är strået vassare – så sitter pappa på en slags tron för att de är olika långa – mamma 1.60 och pappa 1.92. Jag har fått pappas längd. De kallades f ö lite skämtsamt för pennan och gummit – mamma har varit rätt knubbig och pappa pinnsmal.

Pappa var politiskt marxist – han röstade på KPML(r) som han menade var på riktigt, dvs ett parti som var för arbetarna på Volvo och SKF t ex och inte KFML som var för 68-studenterna – och vad gäller arbetet och bildningen konservativ arbetarklass (litteraturen, Bolsjojteatern etcetera). Han var begåvad, klok och skarp. Mamma sa jämt "det sa Nisse redan på" 60-, 70-, 80-talet. Hon berättade om hur han alltid läste, kassarna med böcker från biblioteket (ryska författare som Nikolaj Gogol, Nils Ferlin, klassikerna, allt). Mamma hade stor glädje och kraft i allt hon tog sig för i arbetet. De 14 syskonen fick det hemifrån, på pappas sida var de åtta syskon. Min morfar föddes 1882, farfar 1889. I mammas familj var åtta av barnen tvillingar, fyra tvillingpar. Pappas ena bror dog ung och hos mamma skulle de ha varit 16 barn, de sista tvillingarna dog innan födseln. Pappas bror dog i en olycka med en häst.

Om somrarna när mamma arbetade på Bogö i Bergsjön och vi var på vårt lilla lantställe i Dösebacka, ungefär en halvmil utanför Kungälv, då började hon cykelturen (mestadels på E 6:an!) till Göteborg säkert vid fem på morgonen, de började förbereda tidigt. Hon cyklade in till Göteborg och hem igen, ibland med en back läsk surrad på pakethållaren, hur nu det gick till. Så otroligt stark och hur lätt allt gick. Hon hade själv bekostat Konsumskolan på 50-talet, på Bogö arbetade hon i charken och i delikatessen. Hon började sitt arbetsliv som hembiträde hos en läkarfamilj och en direktörsfamilj. Hon kom att bli oundgänglig i familjen för spottstyvern 75 kronor i månaden (strumpor köptes själv på "lönen"). Ledig var hon lördag eftermiddag och söndag varje vecka, övriga dagar arbetade hon mellan cirka klockan 7 och klockan 20 samt hela kvällen och in på natten när det var bjudningar, då hon lagade all mat själv och ensam serverade. Hon sydde och stickade barnens kläder i familjerna. Hon sydde sina klänningar, exempelvis när Diors "New Look" blev en sensation då var hon "först" i Göteborg med den (hon konstruerade alltså även pappersmönstret själv). Fru Floberg (en av fruarna i familjerna) var helt tagen när de möttes på Heden och mamma i den klänningen. De båda familjerna var oändligt tacksamma och uppskattade henne lika oändligt, i ord, men på lönen – i realiteten – syntes intet. Hon fick i alla fall en vacker ring med safirer. Hon fick senare ihärdiga förfrågningar om att flytta med direktörsfamiljen till Frankrike.

Före mormor dog var morfar inte sjuk en dag i livet, har mamma berättat.

Morfar hade tänkt emigrera till USA och avreste också med Amerikabåten i början av 1900-talet men kunde inte glömma mormor som han redan hade träffat och kom tillbaka hem till Bohuslän efter två år. De gifte sig och fick faktiskt ett eller två barn vartannat år i nästan drygt två decennier (tre år mellan en moster och fjärde tvillingparet som var det sista när mormor var 42 år). Mormor mottog två kungliga diplom för att gårdens mjölk var en av Sveriges renaste i tider av tuberkulos, d v s före pastöriseringen. Första barnet kom 1912, 1914 första tvillingparet och 1916 det andra: fem barn på bara fyra år. :)

Jag är yngst av alla kusiner på både mammas och pappas sida och hade runt trettio kusiner från början, det är sex år mellan mig och Margareta som är nästa. Min yngste morbror hade hand om föräldragården till sin död. Yngsta mostern (i sista tvillingparet), också sedd som "åldringsvårdarinnan" som den sista dottern i en barnkull blev, fick sin utbildning bekostad av en prästfamilj som hon hjälpte hela livet, hon var distriktssköterska på Kungälvs lasarett och blev under 1980-talet diakonissa.

Mormor och morfar var alltså jordbrukare och hade en gård med hästar, kor, grisar och höns i Bohuslän, farfar arbetade i stenbrott och de bodde i ett tidigare soldattorp i Västergötland. Han blev 96 år och dog 1985.

Update on söndag, november 27, 2022 at 02:38em by Lovisa

Här är ett ateljéfoto på mormor, Lovisa Matilda, med brodern Axel. De tre systrarna var ganska jämngamla, medan Axel verkligen var lillebror. Systrarnas namn: Viktoria, Selma och Lovisa. Viktoria var rödhårig, Selma ljusblond och Lovisa mörkt brunhårig.

Jag lyssnar på Anna Magdalenas notbok, Anna Magdalena Notenbuch (Clavier-Buchlein III): Bist Du Bei Mir, BWV 508 (Attrib. G.H. Stolzel), solist Ingrid Kertesi, Camerata De Budapest, Johann Sebastian Bach, här.

Anna Magdalena var Johann Sebastians fru, och hovsångerska.