Biblioteket Live och Olivia, 'Rosabel, believe'

Med litt.vetarna igår, Karin, Helena, Ylva och Christina! Först var vi en kort sväng på Biblioteket Live men kollade mest stället. Helt fantastiskt fint med små prång och vrår och våningsplan. Lite folk. Väl på Olivia åt jag en pasta carbonara (linguine, guanciale [baconet], äggulor, grädde, gran padano, svartpeppar, bröd) till ett glas Chardonnay Pratorotondo. Karin och jag pratade om kloster och kyrkor i Florens, öht om Italien och om kyrkor i Stockholm, och om hennes italienska väninnor, om Boden. Hon postade en dikt av Annelisa Alleva till mig utifrån vårt samtal igår, en italiensk poet vars dikt Karin ur ett urval översatte till svenska, i samband med att hon organiserade en fotoutställning med kvinnliga italienska poeter på Italienska kulturinstitutet.

Det här är ju roligt, gamla Debaser Medis scen inne på Biblioteket Live. Här var jag senast, kan det ha varit 2016, när Daniel och Katatonia hade sin Stockholmsspelning, Henrik och jag gick. Och Henrik backade hela tiden längre bak för det var så vansinnigt högt och metal, inte vad Henrik lyssnar på. Jag stannade efter. En kille, ett enträget fan följde Daniel tätt hela kvällen, ända till 4-snåret. Som en liten nisse fast med långt hår och utan skägg. Bhagwan nu.. (?!)

Tomt i baren, f d Debaserbaren alltså.

Tränade ett pass 19, lyssnade på min Spotifylista 2020 dit och hem, två låtar: Reborn, 2:a på listan, Kanye West och Kid Cudis projekt Kids See Ghost och Once in a Lifetime med Talking Heads. På texterna! Och så lyssnade jag på Kate Bush och Houdini från albumet The Dreaming (1982). Igen, noga på texten. Som handlar om utbrytarkungen Harry Houdini och hans fru Rosabel. Runt 2005 var det nog, då var jag så betagen av Kate Bushs gestaltning av deras kärlek i denna låt. Albumets bild är en illustration av versraden With a kiss, I'd pass the key.

Update on fredag, november 25, 2022 at 08:43fm by Lovisa

Everybody thinks you'll never make it
But every time you escape
Rosabel, believe