preparing for winter

Wintering (Kate Moses). IKEA i dag, Mysa Rönn. Extratäcke, värmegrad 6 (av 6). I England är standard inomhustemperatur vintertid 16 grader. I Paris bar Petra vantar inomhus och drog på sig dubbelsidig lunginflammation. En av de kallaste vintrarna i England sedan hundra år var 1962/ 1963 när Sylvia Plath skrev de sista dikterna i Ariel.

 

Ur Övervintring (Wintering)

Det här är rummet jag aldrig varit i.
Det här är rummet jag aldrig kunde andas i.
Svärtan skockades där som fladdermöss,
inget ljus
utom ficklampan och dess bleka

kinesiska gula på motbjudande föremål –
svart stupiditet. Förfall.
Ägande.
Det är de som äger mig.
Varken grymma eller likgiltiga,

bara ovetande.
Det här är årstiden då bina bara härdar ut – bin
så långsamma att jag knappt märker
när de som soldater marscherar
mot sirapsburkens

ersättning för den honung jag tagit.
Tate & Lyle håller igång dem,
den raffinerade snön.
Det är Tate & Lyle de lever på, i brist på blommor.
De godtar det. Kylan sätter in.

–– 

Kommer kupan att överleva, kommer gladiolusen
att lyckas spara sin glöd
tills ett nytt år inträtt?
Vad kommer de att smaka, julrosorna?
Bina flyger. De känner smaken av vår. 

                        Sylvia Plath, Ariel. Översättning av Jonas Ellerström och Jenny Tunedal.

Ur Tulips

I didn't want any flowers, I only wanted
to lie with my hands turned up and be utterly empty.
How free it is, you have no idea how free–––
The peacefulness is so big it dazes you,
And it asks nothing, a name tag, a few trinkets.
It is what the dead close on, finally; I imagine them
Shutting their mouths on it, lika a Communion tablet.

The tulips are too red in the first place, they hurt me.
Even through the gift paper I could hear them breathe
Lightly, through their white swaddlings, like an awful baby.
Their redness talks to my wound, it corresponds.
They are subtle: they seem to float, though they weigh me down,
Upsetting me with their sudden tongues and their color,
A dozen red lead sinkers round my neck.

                                    18 mars 1961, Sylvia Plath