pappa igen

... Ska försöka fatta mig kort. Först: tänkte på 2005. I den s.k. backspegeln det hittills vackraste året.
Skivstång i dag, med Nick Atkinson, och jag träffade en av mina f.d. snälla grannar, roligt att ses! Hagastan. Hon var också på passet och är även värd på F&S. 2005 är så mycket Robert Almströmsgatan för mig. Hon sa "oj vad du är stark, du som är så smal!" jag "det är på pappas sida!" (mycket "sida" plötsligt). Och så vecklade jag in mig i en utläggning om 90-talet (f.d. grannen var på F&S då med) och hur jag inte kunde träna p.g.a. blodtrycksfall (pappa!). Kunde inte vara nere på golvet och sen resa mig upp hastigt, då svartnade det för ögonen. När jag började träna pass igen 2005 funkade det.
Kom att tänka på hur det var 2005, när det hade tagit slut med Mattias efter 13 år. Då var jag (och är!) "relationsfobisk" (verkligen inte hans "fel"), livet var så öppet igen, och det är samma känsla fortfarande, får inte tillräckligt av tid. Det är mer förtrollat (Max Weber igen) med vänner. Friheten. Jag slipper undan allt som är som det ska vara. Jag ser hur det är. Karin min f.d. revisor träffade sin Pelle när hon kanske var 55 år och de bor i en flera hundra kvadratmeter stor etagelägenhet "vi behöver ytan, vi är båda endabarn"*. *inget försök till "psykologisering" från "min sida" (om än Karins?) = "ämnesval", det råkade bara vara vad Karin sa.

Hemma hos Gunnel och Jenna 24 februari 2007. Jag ser liite galen ut. Karin "du är lika galen som Madonna".

Mattias 13 mars 2007, snyggt rosa. Gulligt på Mattias och Assar när vi fikade samma dag, de matchar också!