bio med Karin

 Karin! Karin!!

En annan januari.
Bloggrepris. JA Karin (igen), originaltid. Finns sådan? Jag har "redigerat" lite. TISDAG, JANUARI 17, 2006 AT 11:28EM

Var jag fågelskådare i mitt förra liv? De går visst upp tidigt. Idag: vaknade halv sju. Promenad till Hornstull, Tanto, Skanstull, Slussen. Igår: stoppade vid hempan Götgatsbacken, fyndade ett extra par beiga bredspåriga manchesterbyxor & en grön tröja & en underbar kort jacka med massor av knappar, lite puff på axeln, påminner om sekelskiftesjackor, slutet 1800-tal. Kraftig bomullscanvas. Och så har jag tränat, ki. Pampig filmmusik, sparkar, boxningstekniker.

Karin och jag var och såg ”Me and you and everyone we know”. Pärla. Obetalbart med lilla pojken som chattar med ”makaron”kvinnan. Tyckte om färgerna, och musiken. Blir ofta rastlös på bio (&  teater), vill ofta att filmen ska sluta tidigare, dömer snabbt ut. Kvällens film tog slut för snabbt. Annars, Film: allt är serverat, bilder glider förbi. Böcker: träda in i berättelsen, skapa bildvärlden, alltså aktivitet fast passivt. Böcker: valfritt tempo dvs eget. Film: tankar är svåra att filma. Filmen i John Malkovich huvud var underbar i och för sig... Karin var sen, och jag blev plötsligt uppraggad av en liten extremt pratsugen man, andtruten och lite slängig, amerikansk accent "... du är ju lika lång och smal* som Kajsa Bergkvist", granskade min blå mössa (kunde han se så långt?). Ja för vad allt hanns med på bara tio minuter: potensmedel, Elvis Presleys olika medikamenter, män som dör av potensmedel (?), Maria Callas bantningspiller, långa kvinnor versus korta män, om korta män tappar självförtroendet när de pratar med långa kvinnor, män som vinner högsta lotterivinsten och dör av potensmedel (??) som de köper för vinstpengarna (???), de köper så mycket potensmedel för att de ska våga prata med långa kvinnor (????), (att Mick Jagger och Roman Polanski, eh, exempel? har alla fördelar för de är redan täta och vågar följaktligen prata med långa kvinnor fast de är så sjukt små, aha) – han sa sig känna till flera fall, runda män versus smala kvinnor, om små runda män får bättre självförtroende om/ när de blir rika – som synes ett tema med variationer å som slutkläm mannens absoluta mardrömsscenario: små runda män som vinner högsta lotterivinsten, köper potensmedel för alla pengarna, blir ruinerade p g a allt inköpt potensmedel & slutligen dör i sviterna av en överdos potensmedel. Då skojade jag lite, han var ju trots allt underhållande och bjöd på ett delvis nytt spektrum infallsvinklar:
– Men om "han" ändå dör gör det väl inget att "han" är ruinerad?
Karin var helt förstummad. 
Jag har ju ett "kartotek" av allehanda knasbollar bakom & det var mannen med krabbor & det var "klubbmästaren" e t c,  och mannen med portföljen, som när mamma och jag var och fikade på Bräutigams i Göteborg satt och tittade intensivt på mig. Innan han gick tog han en lov runt vårt bord och drämde portföljen i huvet på mig, rejäl smäll (med sladdrig väska). 

Jag frågade mamma varför "de" dras till mig, hon sa "det är för att du ser så trevlig och intresserad ut".

just det ja falafelmannen.

En knasig-man-anekdot: I Paris; Vi var inne & köpte falafel på ett falafelplejs och jag var extra extremhungrig & falafelmannen blev alldeles till sig & stängde restaurangen direkt & följde efter oss hela kvällen (efter att ha sagt till Petra som stod framför mig i kön "din vän har så hungriga ögon" och sen fattade jag inte vad han babblade om, min franska var inte som Petras precis) & stod utanför fönstret där vi var i Marais; Petra, Anne-Li, Hege, Ingun och jag. Han hade fått för sig att falafelBlicken var en sorts falafelmanBlick. Vi skrattade och pekade "kolla han är kvar... ". Och så har vi amerikanen (vad är det med amerikaner?) på PrisXtra Fridhemsplan som går efter, ställer sig i vägen, tittar upp (alla är så korta), stirrar med stora ögon, säger "you are amaaaazing" "you look amaaaazing" några gånger. Har mött honom surt en gång, på mer godmodigt humör första. Första gick an, andra: det är dags att lägga ner. Och så har vi killen med en påse glass...

2015 2015 2015 2015 pil ner

13 januari 2015: Det finns en kärlekshistoria och i förlängningen... som handlar om Ingun och som har ändrat riktning på hennes liv (sant!), kom att tänka på det nu. Ett fullkomligt slumpartat möte som jag fick veta allt om först kanske 2009 när Petra, Anne-Li och jag var och käkade på Café Piastowska, upprinnelsen (som jag alltså inte hade en aning om) Stockholm kanske 2003; ett möte mellan mannen som Ingun hade fått barn med och mig (!). Visste inte vem han var och han visste inte vem jag var, vi hade ingen länk, bara råkade börja prata, han (apropå FLER amerikaner) är amerikan och bodde i New York. Så chansen är... Efter att vi träffades hade han dykt upp med ett stort fång blommor och ringt på Inguns dörr i Paris och sedan dess...

* det var ett j-a tjat (13 januari 2015)

Fåfäng som jag är, här är min blandade kompott av kändisapproachningar (håll i hatten): Alexander Skarsgård pre-Hollywood (definitivt fjädern i... , mycket hatt plötsligt...), Fredrik Lindström, Wille Crafoord, Regina Lund (två gånger), Tova M (som jag alltid förväxlar med Tuva Novotny), Bob Hansson... vittnen TVÅ gånger om vi ska gå in på detaljer, Jenna + Wille Crafoord bl.a. Ytterligare några oklara fall. Och så har jag svimmat när jag såg Joakim Thåström på nära håll (konsert 1986, 1987... ?), han klev upp på scenen och jag. Ni vet ju, blodtrycksfallsproblem dåförtiden, kan skylla på det (?). Jag brukar träffa Fredrik Lindströms exfru på F&S, och faktiskt när Gunnel har vernissage, senast på Uppsala Konstmuseum. Vi jobbade ihop på Gudrun Sjödéns designavdelning. Och NU (eller nyss – lunchpasset kl. 12.00 Kungsholmen) har jag varit på Anna Iwarssons suveräna medelpass. Gick på hennes ibland 2006 också. "Inre fokus" ("att vara grundad" lite danstankar... gillar, balans och rörlighet "inbakat" i passet, särskilt i slutet).

Apropå de konstiga typerna, det pratade Sofia och jag om i december och utifrån begreppet projektion (fast det låter fel). Hon känner nämligen igen "fenomenet". Haha vi har "delade erfarenheter"... eller kan man säga vi "delar erfarenheter"? Fast vi inte gör det i realtid alltså. Flummigt uttryckt. Jag menar, vi både 1. delar erfareheter (dåtid) och i nutid (fast nu är det då, i december): 2. "delger varandra våra liknande erfarenheter". Glasklart.