Mer William Blake

Några högstämda rader apropå William Blake som gjorde ett outplånligt intryck på Stefan Zweig i London ca 1904. Ur Världen av i går. En europés minnen., skriven i Zweigs exil i Brasilien 1939 - 1941. Jag läser den reviderade nyutgåvan från 2011, på svenska gavs den ut första gången 1942. Och så tvättar jag. Och ska strax putsa fönstren. Tänk att ha en vän som heter Archibald.

      Men den egentliga diktarupptäckten jag gjorde i London gällde ingen levande, utan en på den tiden ganska bortglömd poet och konstnär: William Blake, detta ensamma och omstridda geni, som ännu i dag fascinerar mig med sin blandning av tafatthet och sublim fulländning. En vän hade rått mig att besöka British Museums print room, som då förestods av Lawrence Binyon, för att se de färgrikt illustrerade böckerna Amerika, Europa och Jobs bok, som numera hör till antikvariatens rarissima, och jag blev som förtrollad. Här mötte jag för första gången en av dessa magiska karaktärer, som utan att veta vägen bärs av sina visioner liksom av änglavingar genom fantasins alla vildmarker. I dagar och veckor försökte jag tränga djupare in i denna naiva och på samma gång demoniska själs labyrint och på tyska återge några av hans dikter. Min önskan att äga ett blad av hans hand växte till ett starkt begär, men syntes till en början ligga helt utom möjlighetens gränser. Men så en dag berättade min vän Archibald G.B. Rusell, redan då den förnämste Blakekännaren, att ett av de så kallade visionary portraits – enligt hans (och min) mening mästarens vackraste blyertsteckning, »King John« – skulle finnas till salu på den utställning han höll på att ordna. »Ni kommer aldrig att tröttna på den«, försäkrade han, och han har fått rätt. Av mina böcker och tavlor har detta enda blad följt mig i mer än trettio år, och hur ofta har inte den vansinnige kungens magiskt lysande blick sett ned på mig från väggen. Av allt jag har förlorat eller lämnat i fjärran land är denna teckning ägodelen som jag saknar mest på min resa. Englands genius, som jag förgäves bemödat mig att lära känna på gator och i städer, hade plötsligt uppenbarat sig för mig i Blakes verkligt astrala gestalt. Och till de många jag redan älskade bland världens stora andar hade jag nu lagt en ny kärlek.