fem små hus

Foton, Frida och Fredrika.

Jag kom först, och sedan Ulrika Frida Renate Fredrika Anna Madeleine och Cecilia. Givna samtalsämnet (som vi återkom till): rå kyckling (inspiration jag). Alla mot, i slutet var t o m Cecilia som var mest mot för ".. Ja faktiskt.. om den serveras som carpaccio med någon god röra till". Ulrika sa hela kvällen så snälla saker, hon sa "du lägger dig på en så hög intellektuell nivå, du är här uppe, du får mig alltid att ifrågasätta och tänka till!" (invändning: Ulrikas tankeflöde är klart som kristall) Ulrika ".. men hrmff vem är den där galningen!" jag "han heter Fredrik Colting" Ulrika fram med Iphonen "va är det han!" jag "kolla min blogg jag har fotat bokomslaget, här är hans bror.. springande spritt språngande.." Renate "HAHAHA springande spritt språngande!". Kontentan: Alla är närapå omvända, rå kyckling is da shit. Ulrika sa jag älskar dig jag vill vara din vän alltid. Jag sa jag älskar dig Ulrika pussar för vår vänskap. Snart blir det knytkalas då tar Renate med sig ostron,

njurfunktionen kan slås ut för alltid det måste jag googla. Just det, Ulrika sa också som jag blev oerhört glad för "du har så många talanger allt du gör (?!) är på så hög nivå, du skulle kunna göra vad som helst.. och så gör du det för din egen skull.. du har en så stark egen inre drivkraft". Jag behöver inte acklamationer, baspaketet (allas) är överflöd nog.
  
Apropå carpaccio, berättade för Cecilia om första gången jag åt det, i Paris. Jag fick in en tom marmorerad tallrik, vände den upp och ner över mig (?!) för att kolla (något) och då började en grön sås rinna av. Marmoreringen var carpaccion hehe, tallriken vit.