Sigurd Lewerentz på ArkDes, Rauschenberg på Moderna, Amaretto sour och köttbullar på Prinsen
torsdag, juli 28, 2022 at 07:37em Med Josefine som ju är arkitekt; det var så länge sen vi var på Arkitekturmuséet och Moderna, för oss båda två. Under tiden har det förstnämda hunnit byta namn till ArkDes. Vi pratade om att det var en tid när vi ofta var på Arkitekturmuséet, Moderna och sen när vi åt om att det var en tid när vi provade oss igenom stans restauranger, ofta då på var sitt håll. Vi träffades 1999 och är nära vänner sen runt 2005. Det kändes som helt nytt, ett äventyr att äta ute. Prata, prata en hel eftermiddag och kväll. Perfekt med Prinsen efter konsten. Under "Parismarkiserna". Flanörer och gatuljud. 
Vi pratade nostalgiskt om hur organiskt arkitektens arbete var när man tecknade för hand och när arbetsprocessen var från ax till kaka. Hur Lewerentz påbörjade arbetet med Skogskyrkogården 1915 och hur Östra kyrkogårdens blomsterkiosk stod klar 1969; två mästerverk som han arbetade med under hela sitt yrkesliv kan man läsa i utställningens trycksak. 
Bänk som bland annat finns i Markuskyrkan i Björkhagen. I utställningen står att läsa om Markuskyrkan och Sankt Petrikyrkan i Klippan: "Båda kyrkorna visar på Lewerentz djupa intresse för religiösa ritualer och den moderna kristendomens utövande." Den moderna kristendomens utövande?
Fotad filmsekevens, Östra kyrkogården i Malmö.
Berömd, emblematisk get.
En av Michel Larionovs danskostymer till Ryska balettens uppsättning av Chout (Gycklaren), 1921. Sergej Djagilevs tid. 
Kära Josefine! Vi skålade för hur underbart det är att ses i Amaretto sour. 
Jossan åt Prinsens klassiska ljumna sallad och jag deras hemtrillade köttbullar, till en torr Riesling.
Till dessert åt jag varm mandelkaka och Josefine crème brûlée; dessertvin Muscat Beaumes de Venise.
Tre strofer ur Till en som gick förbi
Bedövande och gällt ljöd boulevardens larm.
Helt svartklädd, drottninglik i sorgen, smärt och lång
passerade en kvinna mig: hon lyfte upp festong
och fåll och svängde dem med stolt, behagfull arm.
En blixt ... och sedan natt! – Din blick lät en sekund
min själ bli född på nytt, o skönhet, samma stund
försvunnen! Skall vi ses i evigheten nu,
på annan plats, långt bort? Kanske ej någonsin?
För sent! Jag kände ej din väg, du inte min ...
Jag skulle älskat dig, och detta visste du!
Charles Baudelaire, ur Det ondas blommor, i tolkning av Ingvar Björkeson