Markisinnan Luisa Casati, Adolph de Meyer, Methyl Ethel
torsdag, april 21, 2022 at 09:21em Quentin Crisp skriver i förordet (1999) i La Marchesa: Luisa Casatis liv och skepnader (Scot D. Ryersson & Michael Orlando Yaccarino, i översättning av Ellinor André, 2020, s. 15):
RÄTT SOM DET var och helt av en händelse, träffade jag en gång en underlig dam när jag satt och drack te med några vänner i London. Hon anlände klädd från topp till tå i svart sammet, hennes mun var blodröd och hon bar på ett långt paraply med ett utsmyckat handtag. Och kan ni tänka er att denna ensemble bars mitt på dagen? Kvinnan var som en charmerande ruin, lång och smal och hon gav intrycket av överväldigande styrka. Hon gjorde sin entré, såg underbar ut och sade mycket lite. Där stod en kvinna som hade ett slags närvaro man aldrig skulle glömma.
Luisa Casati som ganska nygift och nybliven mamma, innan hon blommande ut som excentrisk ockultist.
Foto Adolph de Meyer, Venedig, 1912. Och så läser jag Annette Kullenberg, hennes reportage! 
Jake Webb i Methyl Ethel, Ghosting. Bob Dylan, Ring Them Bells. Kanye West, Ultralight Beam, Flashing Lights.
Lovisa
Unfinished Sympathy. Pete Tong, The Heritage Orchestra, Jules Buckley, Samm Henshaw.