*
Vi gömde oss för varandra, sökte efter varandra. Sedan in i skogen, till häxorna, irrblossen. Sprang över den mjuka, fjädrande mattan av barr, tittade in i den ihåliga stammen, där ugglorna bodde, snokade upp kaninerna i mossen, jagade efter trollsländorna vid diket, hörde göken ropa i träden, hur många år vi hade kvar att leva.
I mina drömmar dyker det ibland upp bilder från dessa vandringar, förstagångsintryck som bevarat sin glasklara genomskinlighet och skärpa, de visar orörliga och förtegna platser, ofta utan någon påtaglig händelse, där jag plötsligt upplevt min egen existens. Där finns en bred sandig allé, husen vid sidorna ligger långt tillbakadragna, med branta trappsteg som leder fram till dörrarna, och i sanden finns hjulspår, kanske har alldeles nyss en vagn dragit förbi, men nu ligger allén tyst och tom, och ruvar i middagsvärmen, och speglar det betydelsefulla och säregna i min tillvaro.
ur Peter Weiss Diagnos
Hans fru Gunilla Palmstierna-Weiss har också bott i Cité Universitaire.
Reader Comments (2)