Magnolior och Spindelväv

   Samma kväll kom miss Coral till Deborah med en bok. "Titta", sade hon blygt, "vad min doktor lämnade kvar hos mig. Det är en bok med pjäser och jag undrar om du skulle vilja läsa dem tillsammans med mig".
  Deborah tittade bort på Helene, som satt lutad mot väggen. Om det hade varit Helene som hade erbjudit henne boken, så skulle hon ha sparkat den över golvet till Deborah, kanske med ett stickord. Fanns det ens i hela världen två människor som talade samma språk?
   När hon svarade kunde Deborah höra sig själv spegla något av miss Corals noga övervägda sätt att tala och också hennes skygghet. "Vilken pjäs skulle du föredra?" frågade miss Coral. De började läsa "Mr Ernest", medan Deborah gjorde de flesta mansrollerna och miss Coral de flesta kvinnorollerna. Snart läste Lee och Fiorentinis Mary också med. Då aktörerna parodierade sig själva, blev pjäsen våldsamt uppsluppen. Mary, med sitt skratt och allt, var Ernest som välboret dårhushjon, medan miss Coral som Sybil ångade av magnolior och spindelväv. Oscar Wildes eleganta komedi presenterades mot en av Hieronymus Boschs madrömstavlor. De läste igenom hela pjäsen, och sedan ännu en, medvetna om att vårdarna skrattade med dem likaväl som åt dem och tänkte att detta var en fin kväll, trots all den fruktan som den väckte; en kväll som på något magiskt vis ingick i deras fördömelse.
                                     ur Ingen dans på rosor, Hannah Green

Update on fredag, april 10, 2009 at 09:39fm by Lovisa

     Boards of Canada, Michael Marcus Eoin Sandison.