Maestro på Ringvägen med Yvonne och alla

I går åt vi grekiskt, Yvonne hade bokat bord för oss: Inger, Karin, Karin, Birgit, Marianne, Helen och jag. Så trevlig kväll. Timmarna flyger fram i det goda sällskapet. Yvonne har haft flera av dem som driver Maestro som elever.
Yvonne är så fin, i så fin blus. Grekiska färger. Jag trodde den är retro. Den är ny.
Yvonne åt grillad hårdost.
Jag och faktiskt alla övriga åt souvlaki. Inger och jag drack ett glas rosé. Olé.
Och sen slog jag till på en rykande het chokladfondant. Allt var till vår belåtenhet, och de är så snälla där!
Jag berättade en anekdot (eller flera) men en apropå att fransmän hade ett inte så litet aber till att jag är lång (1.83). De kunde ge skorna sura blicken i métron om jag bar säg över fyra centimeter klack. Vid ett tillfälle passerade tre kostymklädda killar och alla hoppade showigt upp samtidigt, när de gick förbi mig. Det mest hejdlösa var när jag inte blev av med en kille på métron, vid Rue de Rennes, och hoppade av. Han hoppade av efter, jag började gå fortare och fortare. Han linkade haltande efter, på rullbandet. Han började vråla bakom mig: "Ah, mais tu (en förolämpning, man säger vous) est énorme! Tu est gigantesque! Tu est GIGANTESQUE!
Róisín Murphy We Got Together, Amtrac, Shakka When Will I See You Again. I augusti!
