Skivstång med Lars och Sylvia, och pappa!

Jag var på Lars lysande skivstång förut, Sylvia var med. Hon frågade lite om när Graza hälsade på, Sylvia är polsk-fransk. Lars pass är både nostalgi och nu: jag har faktiskt inte varit på hans pass sen säkert 2006. Då gick jag på de fantastiska ki-passen som han ledde, på Friskis Kungsholmen. Han hade bandana och vi skrek i kör: "ki-aj", har jag för mig att det var.. Stridsropet. Tänkte att jag skulle hitta en post om ki-passen i bloggen 2006, men det gör jag inte.

Istället hittade jag en text om pappa, från 14 maj 2006, här är ett utdrag ur den:

Vi tittade på tv ihop, vi tre (systrarna flyttade båda innan 20). Det var Povel Ramel och det var Margaretha Krook och Carl-Gustaf Lindstedt och Gösta Bernhard (som jag också älskade ???, samtidigt med Ted Gärdestad och snart Human League osv, jag tyckte mycket om Burken, those were the days) på svartvit tv. Fast pappa blev emellanåt trött på Povels putslustighet. Vi köpte färg först på åttiotalet. Pappa var intresserad av politik, älskade att diskutera. Mycket som kom fram om Sovjetunionen menade han var USA-propaganda. Han tyckte illa om allt amerikanskt. Och Abba (= porr: scenkostymerna var "porr"). Han avskydde Ronald Reagans politik. USA-influenser över huvud taget. Röstade på VPK och KFML(r)/KPML(r). Idag säger mamma ofta "det är så konstigt för just det sa han för tjugo år sen, han sa att det skulle bli så här och han hade rätt". Han diskuterade med alla, Jehovas vittnen som ringde på, älskade att mosa jehovaargument ("Och de här 144 000 som får plats i himmelriket vilka är de då säger du?"). Bråkade jämt med min moster (rojalist och religiös = korkat i kvadrat enligt pappa). Behövde bara säga något liitet och han visste precis vad, för att reta henne och mamma som utbrast: "inte nu igen Nisse" och min moster blev knallröd och fick inte luft och började hosta och vi dunkade henne i ryggen och hon måste rusa ut och det var inte snällt av honom. Men det var väldigt roligt tyckte vi.
      Min moster och jag tittade på kungabröllopet -76. Jag började läsa Svensk Damtidning och Husmodern i kanske åttaårsåldern. Vi fick överta gamla ex av nån, som vi läste på landet, mellan skålarna med jordgubbar och grädde, efter Aröd, dit vår moster följde med: pappa fickparkerade hennes bil. Ibland for jag i hennes bil hem. På vägarna brukade hon ligga i minst 20 km/h lägre än max. Det tyckte hon var säkert. Många tutade. Jag vet allt om prinsessan Caroline av Monacos första misslyckade äktenskap med playboyen Philippe Junot och allt om Ulf Björlins stora blonda familj och mörka fru Fanny. Men nu åter till pappa. Han gillade solen, sommaren. Hade velat leva i Söderhavet, det sa han ofta. Han hade velat vara en fågel och flyga långt iväg, det sa han ofta. Vi lyssnade på tågen som gick förbi på andra sidan älven, på landet. Visslingen. Och båtarna. Och vi såg berguvarna, gick kvällspromenaden upp i skogen med de höga mörka träden och tittade på de två fridlysta som satt i en bur en bit hemifrån oss. Ett tag åt han ett slags svamp som skulle vara bra för något, ett tag krossade linfrön, ett tag drack han bara örttéer. Han rökte. Pipa. Eftertänksamt. Mmm jag gillar pipdoft. Greve Hamilton. Han visade mig stjärnhimlen, var intresserad av astronomi. Vi spelade schack ihop. Han slukade böcker. Tidskrifter. Slukade. Det har jag fått efter honom. Han var knivskarp. Ganska ofta tungsint. Han älskade Bolsjojteatern. Balett. Konståkning. Cirkus. Under tonåren blev jag tvärtemot allt han var. Jag lyssnade på Ratata (javisst finns det värre men pappa tålde inte fördumning som Jackie på repeat). Han dog i maj 1989. Jag hade velat prata med honom Nu. Nu.

Min moster verkade inte förstå varför de tutade, hon tittade förvånat på mig i sätet bredvid. Skrattade till lite förundrat. Pappa var en annan typ av bilförare, han gillade inte när nån låg framför. Han kunde nöjt blinka till mig och i jojomensan-ton säga: "nu går det för jävla bra!" när vi ven förbi kreti och pleti. Och ibland fick han kramp i ena foten, och det kunde slå till mitt på motorvägen. Kramp i benen och fötterna har jag ärvt. Min moster och pappa tyckte mycket om varandra.