Vi dansade på scenen i kväll, Biblioteket Live, komplimanger och allt upptänkligt skryt (Update 13/2, söndag och måndag med Benny, Madeleine och Erik)

Soul Train på gamla klubb Debaser Medis: scenen vid dj-båset är ju bästa dansgolvet för där finns utrymmet så där höll vi till Charlotte, Petra och jag. Golvet var smockfullt, "knökat" på ren göteborgska. Det var perfekt: vi var där sex och dansade värsta passet till åtta, där finns gratis iskallt vatten och allt. Egentligen är jag disco–dance–house–electro–rave och inte soul men det är så underbart att dansa! Tänkte köra funktionströja men det blev Adidas plain tisha. Och befriande att slippa ryggan: i det rosa armbandet på fotot hade jag MASTERCARD:et, t-banekortet och nycklarna, allt som behövs för en danskväll. Jag blev glad för Petra sa att när vi träffades hos Charlotte så berättade jag så intressanta saker som hon hade tänkt på som öppnade just tankarna, om katolicismen t ex. Och så fick jag 22 år till godo av Kia: hon trodde jag var trettio! Hon berättade att hon har väninnor på Kungliga biblioteket och på Stadsbiblioteket, jag berättade att jag precis har en fil.kand i litteraturvetenskap förutom i biblioteks- och informationsvetenskap och så då examen från ESMOD Paris tre år. Hon: "och du som är så ung!" Jag: ".. nja, jag är 52!" Hon: "??? .. jag trodde du var trettio!" Som sagt, skönt med 22 år till godo. Men så kan jag ju bli överkörd i morgon. När jag var 35 då trodde folk att jag var 22 apropå 22. Jag fick också en så fin komplimang av Petra, hon sa att hon blev otroligt inspirerad av hur jag dansar, "du är väldigt lätt i kroppen .. och har sån balans, det märks". This is da Friday Skryt. Tack Gud. Jo, jag är vig och är centrerad, har balans, kontakt med golvet, kontakt med himlen. Det är yogan och skivstången. Those movements, that strenght. That joy. Such love. Petra och jag ska gå dit igen snart och de andra också gången därpå! Ska fråga Tereza om hon vill följa med (40 spänn för att hänga av sig jackan är allt), glömmer aldrig när hon och Kicki dansade på ett ställe bredvid den lustiga sushirestaurangen Kin-Maru och Kicki träffade en prins (sa han i alla fall) i guldtunika och en stilig huvudbonad. Style: Luke Steele Empire of the Sun.

Dance och en classic som spelades i Ruben Östlunds Triangel of Sadness i scenen med Carolina G: Modjo Lady – hear me tonight som jag t o m hade på singel och spelade på repeat, jag menar verkligen repeat, det kan ha varit 1999. Älskar viben. Nyare (svettigt på scenen): SOPHIE Remix Sweat, SOPHIE Nothing more to say – Dub, Alison Goldfrapp Claptone Digging Deeper, PNAU Kira Divine Marques Toliver Solid Gold (apropå prinsen i guld: Nick Littlemore är med både i Empire of the Sun och i PNAU). På väg hem funderade jag på en påse tacochips kvällen till ära men nope.

Det snitsiga armbandet är nog från 2014. På ögonlocken i kväll hade jag guldglitter som jag först införskaffade till nyår 2005 (handlade typ 10 tuber nyåret därpå: enda ögonmaken jag har sen dess, vid festliga tillfällen).

Jag var förresten på Mimmis skivstång igår, Sylva sa jag skulle gilla hennes skarpt och det gjorde jag, så jag tackade för hennes fantastiska pass och kommer gå på det igen. Hon spelade Disclosure You&Me Flume Remix. Den spelade jag också på repeat, kan det ha varit 2014?

Update on lördag, februari 11, 2023 at 07:25em by Lovisa

Köpte den där tacochipspåsen i dag i stället – efter en mils promenad med house i lurarna – word MULA/racer: satte i mig drygt halva påsen på tolv minuter och så var jag hungrig också.* Har faktiskt lite ont i käkarna.
* Och ändå åt jag så mycket annat före, chipsen alltså.

Update on måndag, februari 13, 2023 at 11:25em by Lovisa

Light Years, Light Jeans, & Other Stories, February 13 as Edith Bouvier O'Beale: "This is the costume for today", Benny Madeleine och Erik

Light Years är James Salters roman från 1975. Den har jag som pocket i bokhyllan, och älskade. Här finns Goodreads recensioner.

Dagens klädsel, bland annat till kursen "Katolska kyrkans lära och liv" i Sankta Eugenia 19–21. Vi är några som har börjat att gå i söndagsmässan tillsammans: Benny, Madeleine, nu Erik också, och så har vi pratat med Emil. Vi sitter tillsammans på kursen. Benny tyckte klänningen är fin, det första han sa var: "vad stiligt klädd du är!" Sen har vi sällskap till tunnelbanan. Varannan vecka har vi söndagen och måndagen ihop, de här dagarna betyder nu så mycket för oss.

Klänningen är nog inköpt 2012 – fast senast jag hade på mig den innan idag kan ha varit 2014 – på & Other Stories på Biblioteksgatan, broschen är från H&M runt 2006 (jag köpte tre likadana: två turkosa och en rosa) som jag bar till ljust blå jeans i kraftig bomull och på fötterna satte jag på mig de bruna "dundonen" också från & Other Stories. Jag var alltså från topp till tå förutom broschen & Other Stories.. (det vill säga H&M).

Igår drack vi kyrkkaffe och åt en kyrkmacka och jag en knäckkaka efter mässan: Benny, Madeleine, Erik, Elvira och jag. Vid bordet pratade vi med Per som konverterade för 55 år sen, och som var fadder för en katukumen förra året. Erik konstaterade att det är spännande att höra hur vi alla har hittat till kyrkan. Hur det känns hemma att komma in innanför tröskeln på Kungsträdgårdsgatan. Hur vi längtar till söndagen och hur vi bär med oss mässan under våra vardagar. Erik arbetar i närheten och kan besöka kapellet på lunchen. Kyrkan är öppen, den är universell och det märks på alla vis (katolsk betyder universell). Jag bar själv på fördomar som har blivit förklarade för mig (exempelvis beträffande kyskhet): det är för att jag har lyssnat in argumenten och de håller hela vägen, för de handlar om oss alla, det är verkligen "heureka", vad jag har anat men inte kunnat formulera (det kan man ju inte på egen hand), det är befriande.

Madeleine besökte en katolsk mässa i USA och visste att "här vill jag vara". Jag har varit lockad av Katolska kyrkan sen åtminstone 00-talet. Runt 2014 införskaffade jag katolska kyrkans katekes, som jag läste från pärm till pärm i somras. Kursen för att konvertera har jag läst om på Sankta Eugenias webbplats sen åtminstone 2017, har läst om dem som konverterat (Thomas Idergard, Eric Schüldt med flera). Intressant i sammanhanget är att när jag hade blivit diagnosticerad med bröstcancer 2017 var bland det första jag gjorde att besöka Sankta Eugenias bokhandel där jag köpte flera böcker av jesuitpater James Martin. Tänkte att om jag dör nu vill jag bara läsa djupt meningsfull kristen litteratur till dess. Då styrde jag för första gången stegen in i bokhandeln, i augusti 2017. Hade liksom längtande tittat in i kaféet och bokhandeln under många år, varje gång jag gick förbi, otroligt alltså. Jag läste om mornarna, först i septemberljuset och sen i höstmörkret i köket i Gamla Enskede, vid fönstret. Så började jag nästan varje dag den hösten. Då gick jag i Katarina kyrkas mässa. Jag är döpt och konfirmerad i Svenska kyrkan. Före september i år är enda gången jag har varit i katolsk mässa i Kristus Konungens kyrka i Göteborg, när vår grundskoleklasskompis Marias yngre syster Carmen konfirmerades, det kan ha varit 1986. På resor i, inser jag nu, katolska länder har jag alltid sökt mig till kyrkor, i Frankrike, Italien och i Polen.

Bodil Malmsten berättade hur hon enbart läste Lars Noréns dagböcker när hon blev sjuk. Tror hon sa att till slut var Lars Noréns böcker de enda hon tålde att läsa. Precis så var det för mig med. Fina Bodil!